med ett betydligt antal, dels enkla och dels dubbla ramar. (P. T.) Olaga häktning. I Sörerhamnsposten läses: Seron atvetarfistalen i Swea bofrätt, T A Bilbergh, efter uprrag aj rikedagens justitieombudsman, bog Swea hefrätt anftält åtal mot v. häs ratehöftingen E. M. Unaer, för ret venne i egenffap af orrsörande i Alfta tingslags häradgrätt stelat elaglinen bättat samt i yångelse hållit bonden Jenas Jonesoas i Viten hustru, Klerstin Erorotter, från den 18 febr. 1870 til ren 28 pås följande april, bar nämnia hofrätt den 16 mars förliret år frikänt Unger från alt answar. K. m:t har uphäft retta beslut samt yttrar bland annat: ÖAltså och då häradsrättens förstnämnde doa fattode beslut angående Klerstm Ersdcotters häts tande warit felaktig, ech v. häradeh. Unger, fås fom hårarsrättens ordförande, är för samma bes slut onjwaria, pröfwar k. m. ffäligt med ändring af hofrättens öfwerklagade utslag att, jämlikt 25 tap. 17 -8 strafftagen, sälla v. härared. Unger att för berörta domslut böta 50 rdr somt ersätta tronan kesinaden sör E:s unrerhall och forsling under beta ransakningen med 104 rdr 85 öre, Så långt fon wisserligen alting anses wara gedt och wäl; men en annan sida af saten finnes nämligen frågan: Stoll entast kronan anses bes rättinad att åtnjuta ersättning för de genom olaga häktnina tilltomna testnarer? Stall ej äfwen den orättwist fängslare tillrömas nägon ersättning för det han eller bon på detta sätt under en längre eller fortare tid warit urståndsatt att medelst arbete bidraga till de sinas unterhall? Sasom förhållandet nu är, finne det i sanning en bes tänklig brist i lagen! Tullbergska mälet. Landskrona Tna medbes far: Det af gorsegaren arefwe Arvid E:son Rod fe, i enenskap af förordnad förmyndare för åtfrilliga säteriegare i Skåne, mot f. torporalen Sas muel Tullberg föranledda mål, hwari yrkats answar å T. för det renne skulle genom falska före spealingar hafwa förledt en mängd arrendatorer af hemman, underlyrande ofwannämnra myndlingar, bar nu ar bögsta domstolen blifwit afgjordt. J likhet med häratå: oc hofrätt, bar hönsta doms stelen frilänt ej mindre T., än äfwen i målet inz blantate och åtalade Eskil Lareson, från alt ans swar, i det k. m:t faftftält re domslut, til hwilfa underdvomjtolarna hade kommit. Dödsfången Carl Otto Anderssons afrättning. (Telearam till Dagens Nyheter.) Lanrstrona den 6 mars. Ett mildt wåärwäder war bär rås dande i vag på morgonen och sådana massor af resante bare tillströmmat, att ftor trängsel war rådande på stadens hoteller. Ute på afrättsplats fen woro åtminstone 4,000 personer somlade. Manskap af Wenres artileri bilrate spetsgård kring skådeplatsen för det bloriga dramat, der den tifrömde utträdde utan bojor, tiv utfeenret frimos tig och undergifwen. Han borttog fielf ven bin vel, man knutit för hang ögon. De anftalter, man antagit för den häntelse han skulle göra motstånd wid exekutionen, behöfde sålunta ide begage nas. Hufwutet skildes mev ett enda säkert huag från kroppen och delitventen rörde icke en muskel. Långt ifrån att bära en fåran högtidliga och dyster prägel jom borde framkallats af det förment skräckinjagande dramat, hade det hela tycket af en fellfest; på gator och reftaurationer war ett hwimmel fom under den lifligaste marknar. En ruskig historia. J Örejunte Posten för d. 5 rtennes läses: En stor skandal, hwarom Malmötidningarne hittils iakttagit enwis tystnad, har nyligen inträffat i Malmö, i vet en af stadens mest framftåenre och ruglige invuftriivtare, blecslagaren Gunderfen begifwit sia af till Amerika, seran ban hapsamlat en stor reskassa (hang kre. ditiv lärer worit på 8,000 rdr), alert ett duns drande champagnekalas för fina wänner samt yt