Den vansinnige. (Novell af IHektor.) I. lospitalet. På sommaren 1866 företog jag i sällskap med min gode vän, löjtnant A . . . vid Göta artilleri, en resa till södra delen af Sverige. Denne Ernst A. var en vacker ung man, omtyckt af förmän och underlydande, skicklig i sin tjänst och bildad i sitt wumgessätt. Han var en god vän men tapper och oförvägen och derjämte i högsta grad häftig, hvilket ibland förorsakade både honom och mig obehagligheter. Hans eldiga och passionerade natur råkade vid dylika tillfällen i eld och låga, och det var med möda jag kunde förhindra dess häftiga utbrott. Han var rik och tjenade derför icke för lönens skull. Denna sommar hade han erhållit permission och åtföljde mig för sitt nöje skull på min resa, hvilken jag af bindande skäl beslöt företaga. Vi. genomreste i största hast Skåne och inkommo i det lilla täcka Blekinge, hvars naturskönhet gjorde ett särdeles angenämt intryck på oss. Loöjtnanten, som äfven var en smula poet, fann här rika förråd för sin sånggudinna, och äfven jag fann landets skönhet särdeles anslående, hvadan det blef beramadt att vi här skulle kvarstanna en tid. Loöjtnanten hade äfven en annan orsak till sitt kvardröjande i Blekinge. Han hade aldrig sett sina föräldrar och visste alls icke något eller åtminstone mycket obetydligt om dem; ty hans farbror, som upfostrat honom, vidrörde med högsta ovilja denna sträng. Det enda han visste var, att hans föräldrar