Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1872, sida 4

Den döende dottern till sin moder. (Af Joh. )eybom.) Mamma räd mig mina hwita nattwardekläder! Bud är här, fom heljar mig från Gud: Wian slall wara snöhwit, jer du, när man träder Upp på himlens bröllopsgård jom brud. Ur ditt hjerta spunnits deras fina trådar, Lärlek wäft in ränningen deri; Th när jag min wackra bruddrägt rätt beftådar, Ölänsa glädjetårar deruti Måtte jag i denna sabbatsdrägt bli wärdig All den jubelfröjd som mig föreftår! Mamma, kyss mig! fe, nu är jag färdig, Ju ditt barn bort till fin brudgum går. Tock, förrän du tror det, är jag här tillbaka, Säkert närmare dig då än förr; stommen som din engel att ditt Hem bewaka, Vätt jag klappar på ditt hjertas dörr. Bönens purpurros och trones hwita lilja, Hwad i andan rätt odödligt är, Offret of en ren cd) stark och helig wilja Css förena emigt der och här.