Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1872, sida 2

2e 2 Käreslan i skogen. Norsk folksaga af P. K. Asbjörnson. Det var en gång en man, som hade en dotter. Hon var så vacker, att hon var bekant öfver många konungariken, och friare kommo till henne, så många som myggor i solsken. En af dem sade sig vara rikare, än alla andra; vacker var han också; så skulle han då få henne, och kom så han tidt och ofta på besök. Då det hade gått en tid bortåt, så ville han, att hon skulle komma till honom och se, huru han hade det; han kunde icke komma och hemta henne och beledsaga henne, men den dagen hon skulle komma, skulle han strö årter på vägen, ända hem till sitt hus; — men huru det var, så strödde han ärterna en dag för tidigt. Ilon gick både långt och länge genom skog och mark, och slutligen kom hon till ett stort vackert hus, som låg på en grön äng midt i skogen, men han var icke hemma, och icke fann hon folk i huset heller. Först kom hon in i köket; der var ingen annan än en underlig fågel, som hängde i en bur under taket. Så gick hon in i stugan och der var så vackert, att det var alldeles otroligt. Alteftersom hon gick, så ropade fågeln till henne: ?Skön Jungfru var dristig, men var icke altför dristig ! Då hon kom i kammaren, ropade han detsamma igen; der stod en hel hop med draglådor: hon öpnade då en och de voro fulla af guldoch sufver-saker och alt det som vackert