Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1872, sida 2

koppade under sängen och jungfrun, som låg der, tog den till sig och gömde den. Hennes häraste sade till en liten gosse, som var med honom, att han skulle krypa under sängen och taga fram den fingern; ja han lade sig ned och tog inunder och fick tag i henne, som låg der; men hon klämde honom hårdt i handen och så förstod han meningen. Den ligger så långt inunder, att jag icke kan räcka den, sade han, den får vara tills det blifver dag, då skall jag taga den. Tidigt om morgonen begaf sig röfvaren ut igen och gossen skulle vara hemma och passa på huset och taga mot den jungfru han väntade; men han skulle icke släppa henne in i de två rummen, han visste. Då han var väl kommen till skogs, gick gossen in och sade, att nu kunde hon komma fram. )Du var lycklig, du, som kom så tidigt, annars hade han dräpt dig som alla andra, sade han. Hon stannade icke länge, må du tro, utan skyndade sig hem det forstaste kon kunde, och då fadren frågade, hvarför hon kom så snart, så omtalade hon, hvad kärasten var för en,och det hon hade hört och sett. Då det hade lidit någon tid, kom friaren resande igen och var så fin och vacker, att det sken af honom, och frågade hvarför hon icke kom och besökte honom, såsom hon hade lofvat. Det har kommit en man med en kälke i vägen och förstört ärterna, sade fadren, men nu fick han hålla tillgodo med det huset kunde bjuda på, och så bad han honom att blifva