de på Harald. De var Yhorstarenv på hans hotell. Hvad gör du här ute din lilla vildbasare? frågade Harald. Jo, de eftermiddagar jag har lediga brukar jag nästan alltid gå hit.? Då känner du väl också dem som pläga besöka denna plats. Hvem är den der unge mannen? frågade han och pekade på gruppen som väckt vår upmärksamhet. Den? svarade pojken med ett omisskänneligt uttryck af tvekan och oro; )honom känner jag icke; det är första gången jag ser honom. Jag ser på dig att du narras. Se så, säg mig nu sanningen, så skall du få en riksdaler för besväret. Nej, herre, jag vill inte låta betala mig för det; men jag skall säga er det ändå. Menar ni den der som dricker just nu? Just den? Jaså; jo, det är krigarnes kung. Krigarnes kung? Hvar har han då sin trupp? Den har han alt på sparbanken. Ser herrn, krigare är detsamma som riksdaler, och kriga kallas ett sätt att tigga, som alltid inbringar Hera riksdaler i stöten. Det är ingen lätt sak, må herrn tro; först måste man akta sig för polisen, och sedan skall man förstå att af herrarnes ansigten sluta till om det skall ta skruf. Den der misstar sig aldrig; han talar flera språk och förtjenar vackra fyrkar af utlänningar och landsortsbor utanför teatrarna och så der. Det är derföre som man kallar honom krigarnes konung. Men tänk om någon, i stället för att ge honom med varm hand, begär hans adress för att upsöka honom i hans hem? Åhja, sådant händer, och då får han mycket mer. Han låter dem komma; han förhyr ett litet dåligt rum, en mor, systrar, bröder; och när den främmande gått, ger han åt hvar och en af dem en riksdaler eller så, och skickar bort dem; men han behåller halmkärfvarna, lerkrukorna och assisanssedlarna för att begagnas om igen. Tack, min gosse, för underrättelsen. Är du bekant med det der sällskapet? Tycker herrn att jag skulle vara bekant med så förnämt folk! Nej, jag går bara hit för att få mig en sväng ibland, jag. Jasdåv, sade jag skrattande, sedan gossen hade aflägsnat sig, du har således låtit kriga dig, käre Harald.