redan vid Trasteboda. Han egde nu litet mera själfbeherrskning än dagen förut visade sig under konversationen mera till sin fördel. Det var nu Elisabeths tur att höra utan att tala; all hennes sprittande ysterhet var borta. Axels besök förnyades regelbundet åtta dagar å rad, och på den nionde anhöll han formligen hos morbrodren om Elisabeths hand. Det är hennes egen sak?, svarade denne; phon har åtagit sig att skaffa sig man och hon får sjelf göra sitt val. Detta må bli hvilket som helst, så har hon mitt samtycke. Jag har redan på förhand gifvit henne det. Axel vände sig nu till den unga flickan, som svarade med att räcka honom handen och med en blick, rik på löften om kärlek och sällhet. Brölloppet firades snart, och de unga nygifta bosatte sig på Trasteboda hos den käre morbrodern, som fann sig mer än lycklig hos familjens tillväxt. Achilles är mer än någonsin Elisabets favorithäst, men Axel har åtagit sig besväret att först inrida honom. De unga tu göra ofta ridpromenader tillsammns, och för hvarje gång som de passera förbi det betydelsefulla diket, som vitne till deras första möte, börjas en korseld af skämt och infall. Häromdagen, då de åter besökte denna plats som i deras ögon är märkvärdigare än Europas ryktbaraste slagfält, utbrast Elisabeth skrattande: Kan någon begripa hur jag kunde få mig en man efter ett sådant fall! Ja, kan någon begrida, inföll Axel, hur jag kunde ta till hustru en flicka som. jag hade dragit upp ur dyn! (Slut.)