)Du är en flicka som håller ord du Elisabeth, sade han skrattande; du har ridit på Achilles utan att bryta halsen af dig och du har fört med dig en man hem. Nå, jag får väl också nu hålla ord och ge mitt samtycke. Elisabeth rodnade ända till hårfästet och svarade litet harmset: ?Vet du, morbror, att det der skämtet är ganska opassande. Först och främst är det alldeles omöjligt att hr v. R. kan tycka om mig, och för det andra, äfven om han gjorde det, hvem säger väl att jag vill ha honom till man? Ta ta ta ta, bli då inte ond, lilla toka: jag kom icke att tänka på att unga flickor aldrig tåla skämt i sådana der saker, Se så, var nu god igen och kom och kyss din gamla morbror, som inte menade något ondt med hvad han sade. Elisabeth kastade sig helt uprörd i morbroderns armar och begagnade första bästa förevändning att få gå upp på sin kammare. När hon blef ensam störtade ymniga tårar ur hennes ögon, tårar af sällhet och rörelse. Samma lilla skalk, som hade träffat Axel midt i hjer, hade äfven skjutit en pil i hennes, fastän hon litet bättre lyckats dölja sitt sår; men morbroderns skämt framkallade explosionen. Och när hon nu i tankarna genomgick dagens tilldragelser, så kände hon att denna dag hade afgjordt hennes öde. Jag vill icke söka beskrifva hvad som föregick i de båda ungas hjertan denna afton och i synnerhet denna natt. I, som älsken, I veten det, I! Men hvad jag vet, det är att dagen derpå, då kl. utvisade den tumme som är passande för visiter, så befann sig ung Axel