I samma stund det tillkännagafs att middagen var serverad, inträdde Elisabeth i salongen och stod som en aldeles ny uppenbarelse inför ung Axels förbländade ögon. Den nedsmutsade amazonen var förvandlad till en ung elegant Jlicka af hänförande skönhet; riddrägten var utbytt mot en täck hvit musslingsklädning, som förrådde de vackraste axlar och armar; den friska hyn hade återtagit sin vanliga skönhet, förhöjd af de nyss öfverståndna kroppsoch själsrörelserna. Axel visste icke hvad han skulls tro om denna englasyn. Kunde denna förening af de mest tjusande behag vara samma ryttarinna, som han på förmiddagen hade updragit ur dyn? När värden, glömmande att saken redan var undangjord, presenterade dem för hvarandra, styrktes Axel i sin förmodan att detta var en annan systerdotter, och han väntade i hvarje ögonblick att få se amazonen inträda. Han väcktes ur sin tankspriddhet af morbroderns ord: ?Se så, min hr granne, vill ni nu ge min systerdotter armen, så gå vi till middagsbordet. Vid bordet gjordes mångfaldiga allusioner på förmiddagens tilldragelse. Elisabeth, som nu återvunnit sin tillförsigt och glädtighet, strödde omkring sig kvicka infall och förvred aldeles hufvudet på den stackars gossen, som satt förstummad och berusad. Då han tog afsked af sina nya vänner, bad han om tillåtelse att få förnya detta sitt besök, hvilket naturligtvis på det mest förekommande sätt blef honom beviljadt. Sedan han gått, kunde morbror icke längre hejda utbrottet af sin munterhet.