Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1872, sida 4

En yngling fom nyfiken war att få je Den sångtrupp fom nyligen kommit til staden, Till Knausts går upp, tar in toddy, soupe, Havannacigarr och hör på jerenaden, Men dröjer fig qwar tills publiten har gått För nöjet att jällffaper närmare råka, Öch det af den orsat, att litet smått, Ett ögonblid med fina landsmän få språka; Nu detta är gjordt, mwinterroden är på, Galoschen (märk wenstern) är redan på foten, Men högern är rent af omöjlig att få Uppå, fast i trösteln han kraftigt flår moten. — Rå, intet att göra, nu hemåt blott gå. Galoschen den rätta en annan har tagit, Den kommer wäl åter ej fel det tan slå, Ty omaken kan ide passa till slaget. Det tillbytta plagget war, om just ej nytt, Ett lilwäl af god gqvalit prima forta, Men det fom den ärade herre förbytt War spetsigt i nosen och fladen war borta. Det säger sig sjelf att af misstag det stett! Ty hwem skulle werkligt med wett och med wilja, Så der sans sagon och så ringa honett, Ha hjerta och lust till att matar åtstilja.F Men käre war god, gör processen nu fort, Gå upp i en fart på det Knauftfta Hotellet, Gör ombyte der, och besked om än torrt Der lemnas wälmilligt af kyparn på ssället.