Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1872, sida 3

ska kusten, inses lätt, att en efter flera sträckor detaljerad undersökning då hwarken war af nöden eller ens kunde, af brist på nödiga medel, förfigs gå till det omfång, fom hade kunnat fullständigt ådagalänga, utefter hwilken sträckning bananläpaningen erfordrade minsta anlänggninaskostnaden på samma gång den uphemtade den möjligen största trafifen. De lyckliaa lokalsörhallandena i Jämttand medgifwa wisserligen en förening af dessa båda fördelar: prisbillinhet och stor trafit; men, för att detta dubbla ändamål skall funna upnäs, erfordras dock, att en del af den ifrågawarande järnwägen förlägges i något nordlisare riftning än den redan undersökta linien. Det är nämlis gen uppenbart, att järnbanor i Norrland i i all: mänhet oc i Jämtland i synnerhet skola lemna en ster trafilinkomst, om de blifwa anlagte utefter fårvana sträckor, hwarest träwaror med låtthet funna införas till desamma. Öefle-Dala-banan är ett flåenre bewis för detta påstående. Då altså till dn norrländska porstrafifen i främsta rummet böra räknas träwaror, blifwer det af ofantlig wigt att söka få utront, hwilka trakter Trondhjem Sundswallsbanan företräreswis bör aenomlöpa, föratt å ensamma träwarutilförseln skall, utan olägenhet för transitorörelsen, funua uphemtas. Att detta låter fig göra, utan att banan derigenom förlänges och fördyras, är min fulla och upriktiga öfwertygelse. Men för att detta ändamål skall funna ernås, bör banan, ens ligt min tanke, från Torp ej gå öfwer Refsund, utan i stället, under den förra delen af def fträde ning genom Sämtland, tana en nordligare rikt ning, få att den komme att från Torp gå öfver Hällesjö, Häsjö, Stugun och Litbs secknar samt slutlianen i trakten af byn Hismon i Rörd foden sammanträffa med den förut unverfökta firäcnins gen; bwarwid tillika en bibana bör dragas från byn Åskott eller annan lämplig punkt i Liths fn till stuten Östersund. Stilnaden mellan ressa begge liniees förmåga att uphemta så mycket som möjligt af provinsen Jämtlands träwaruexport är utan gensägelse ofantligt stor, ity att den nor: ra linien, Lith—Stunun, upsamlar samma trafik fom den södra linien Östersund-Refsund, och der: till en stor vel af träexporten från norra Jämte land, d. w. s. provinsens skoarikaste trakter, från hwilka deremot ben förra linien abjolut ide, u: tan tillhielp af långa bibanor, har att förwänta ven ringaste trofik. Den norra linien har äfwen den fördelen att på lämpliga ställen beröra Jntalselfwen, hwilken mellan Lith och Stugun äfwen kallas Lithselfwen. Cåsem ett bewis för wiaten deraf, att banan må förläggas utefter detta Jämtlanrs största och ett bland hela Norrlands ansenligaste wattendraa, må följande exempel anföras: under åren 1865 1870 utflottaveg8 på Lithseljwen, från Lith til Stugun — en sträcka af sirka 3 mils längd — 14,144 ft. bjeltar och 1,060,351 ft. fåntimmer blod. Om man nu jämlör det pris, fom betal: tes för wirket i Lith, mer detsamma är gångbara i Stugun, uptommer en prieskilnad of ide min: tre än 631,746 rdr, hwiltet belopp — säge hwad man will — utaör förlust och flottningskostnarer för wirkets framflottande — endast tre mil, eller blott en bråkvel af de ännu återstående 14 15 milen ned til kusten, unter hwilken sträcka en många gånger större träflottning eger rum, samt till följd reraf ännu oerhördare summor, i anfes ende till de briftfäliga tommunikationerna, gå förlorate. Jag har förut nämnt, att den förra eller Österfund— Reffundslinien ej, utan tillbielp af förftils da dyrbara bibanor, fan blifwa i tillfälle att til: goregöra fia en enda pinne af te omniga träef: fetterna från Lith och Stuann: orsaken härtill består, föfom allmänt fändt är, reruti att bjelkar, bräder och plankor ide, utan att öfwer höfwan förtyrag, funna forslas flera mil med dragare. Deremot fan banan, om ten anlägaes efter den af mia afaifna norra sträckningen, upbemta, för: utom skonsproduktionen från norra Jämtland, äfwen all träwarutrafik från Refsundesitan, enär ten norra linien afskär Gimån, hwilket är det wattendrag, utefter bwillet Refsunts tingslags träwaror netflottas mot kusten En annan fördel, fom den norra linien erbjn der framför den förra, är den, att banan, genom att dragad från Torp öfwer Hällesjö och Häsjö, kommer att mera närma fig oränsen af users manlaad, och hwariaenom en blifwande norra fam: bana under en 5 a 6 mils sträcka blifwer en och densamma fom Sunrgwal—Trondbhiemg:banan.