Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1872, sida 2

svurit på att hon ej skall äkta en yngling, som har en rik fader, men hon har nu fattat en dåraktig böjelse för er. Hör altså mitt råd: beflita er om och lär er att — arbeta. Bevisa er såsom en man. Blif åtminstone skicklig i någon sysselsättning, jag frågar icke efter hvad det är, blott det är något hederligt. Kom derefter åter till mig, och om flickan då ännu vill, så skall hon äfven tillhöra er. Sedan den gamle mannen yttrat detta, skakade han försigtigt askan ur pipan mot en pelare i förstugan, der han suttit, stoppade den i fickan på sin rock, vände sig om och gick in. Men Mary, Blifkins vackra dotter, väntade bakom trädgårdsgrinden, hvarest de båda unga äfven förut brukat råkas och talas vid, sin älskare. All glädje försvann likväl ur hennes drag, när hon varseblef hans allvarsamma och nedslagna utseende. Min far menar väl, tröstade hon honom, efter det Lukas berättat henne resultatet af sitt frieri. Och jag vet ej, om han inte har ratt, bifogade hon efter en stunds uttrycksfull tystnad, det förekommer mig att hvarje man, han må vara rik eller fattig, likväl måste hafva någon sysselsättning. Derpå när hon såg hur nedslagen och sorgsen hennes älskare blickade framför sig, lade hon sin hand på hans skuldra ock fortsatte med kärleksfull ton: Var inte ledsen, Lukas, jag vill ändå vänta på dig, Lukas Jordan var, till icke ringa förvåning för hans kamrater, plötsligt försvunnen och saknades på promenaderna, i kafberna och salon