Farwäl till Chignonen. Bland galenslaper, fom födts i werlden, att willa sinnet och öka flärden, mar du den ftörfta i smatlöshet; en parodi utt ewighet på upphöjd jmak uti wåra dagar; en grof jörwrängning utaf de lagar, fom willigt följs mid en toilette, på en gång fmafjull och fin och nätt. Din wagga stod inwid Seinens stränder, der alla ilags dårstap sitt rökwerk tänder, der enwåldsmakten i modets werld den gången fördes af lyr och flärd. Och sedan flög du, en wilsen ande, despotiskt kring uti allo lande, samt twang det täda, men swaga, kön, att dig åkalla med hädisk bön. Och lik en blåsa, med fager yta, men tom derinom, du syntes flyta, på hwarje nacke, få täck och rund, litsom en kullersten på ett grund. Din korpus wäxte oc ut med tiden: för hwarje månad, som war förliden, du swälde ut lik en uppblåst man, som ej sin like på jorden fann. Till trots för böner och sura miner, till trots för gnagande gregariner, du satt så fast som i flidans själ en ifrig önskan för älslarns wäl. Men så kom kriget och kommunismen, och med den sjunkande cesarismen din tron blef störtad, en trogen tolk för hwad det mäktar, ett enigt folk. Farwäl du umäxt i modets rike! farwäl du smaklöshet utan like, som länge wanprydt din täda möj — Det war på tiden att du fid dö! Fall utan miskund i små ruiner bland klufna tunnband och krinoliner; i glömstans graf utan alt beslärm gå du till vo med en — demiterml