Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1872, sida 1

ELäåängre annousct VVS IEI TAS SALLILHHIIU GUFRT I10TEL KI. ITC m LALA U — — Om den lifdömda Carl Otto Andersson berät tar !Sytsw. Dab., att ryktet om att han fule för andra gånaen hafwa begärt nåd bog k. m:t är oarundatt. Om möjligen någon af A:s anhöriga inlemnat nådeansökan, känner tidningen ide; men ban själf har ätminstone ide gjort ret, ty han anser fia ej behöfwa nåd mera Denna fånge, om hwilken så mycket talats, sitter, som bekant, å Malmö sellfänaetse, för att af derwarande flottspastor L. A Pettereson beredas till röven. När belst man fer honom, går ban med raska steg fram och tilbaka i fin fel och fer mycket fmårmotig och tyster ut. Han upaifwer själf, att ban ända från barndomen warit wan wit att släss, bwilfen wana blifwit få inrotad hos honem, att ban ej warit mäktia öfwerwinna denjamma. Rörande den föreståente afrättningen förspörjes, att tas befbde hos k. m:t bemstält, att, säsom mid ett fö regående rulift tillälle eat rum, exkutionen måtte få offentliaen försigaå å nänon plats inom Luntös krona straff:-fängelses område och ett lämpliat antal af lifstirsfanaarna derwid närwara; men k. m:t bar ide funnit skäliat bifalla denna framställnina. Afrättningen kommer altså att ega rum å Landskrona stads afrättsplats. Skottdagen infaller nåsta lördag. Det är fas da, att en och annan af konungariket Scottlants medeltidslagar ej för närwarande är gällande i wärt land. En förordning af Scotske konunaen Alexander den trerje utfärdard s nämligen år 1264 bwari stadgades, att fruntimmerna på skottdagen fingo rättiahet att själjwa fria, samt wid vite af betydliga böter förbjörg att klandra dem, fom bes aannade fia af denna rättiahet, eller beskylla dem för oblogbet eller brist på fann lvinlighet. Chu ru denna lag ej finnes i wärt land, funde ju än, rock de ogifta ramerna göra försöket. För en och annan torde det wäl lyckas att på detta sätt få en följ. slagare genom lifwet och skulle äfwen en fora erhällas, borte herrarne kånna fia få smickrade af frieriet, att de i detta fall mirden sig ors munnen och tego. Riksdagen. Lördagen ten 17 februari, Första kammaren got kände bonkoutskottets uttåtanre onnående mertstäld aranskning ar riksbankens tillstånd och före waltning. Statsutskottet hade afstyrkt br Rutberas motion om ändrina i betalningswilkor rör ett åt Kukkola byamän bewiljart odlingstän. Efter det i Andra fammaren motionären, underftödd af hir Åstrand, Almqwist, Swen Nilsjon i Öftersiöf, A. Runds bäck, Lever och Hedin, frambållit de bewekande ffälen för motionen, bemiljare8 denna, med 116 röster met 57 Orr Jfwarsson, frih Ericeson och J. Runtbäck talade för utskottets hemställan, d. w. s. för afslag. Första kammaren antog i denna fråga utslottets förslag, med 48 röster mot 31. Uti afaifwet betänkanre i fråga om utfärdante af statsobligatiener, förffrifna med lägre ränta än fem prosent, har statsutskottet, fom i tetta bes tänkande jämwäl till pröfning uptaait br A. O. Wahenberas motion om utfärdande af oupiäabas ra statsobligatiener förskrifna i karoliner och lös ponte mer fyra prosents ränta äfwensom hr A. Gumcelii motion om upbörande med witare försäljning af 1870 ärs 5 prosents obligationer samt uplänaandet i stället af ett nytt inhemstt tån, lös pande med 4 eller 4 2 prosents ränta, hemstält att rikedagen måtte fatta följande beflut: 1:o. Riksdagen updraner åt fullmäkti e i rikss gäldstontoret, att, till bestridanre af redan bemile jade anslag till statens järnwägsbyagnader ärwensom för att berera tillaång dels för blifwande anslog till järnwågsbyggnader, cels och för intös sante af ännu utelöpande obligationer för 1867 och 1869 årg för järnwägsbyngnaderna uptagna lån, mot fonrerareestatsobligationer i swenskt myat å ett sammanräknart nominelt belopp af 24 millios ner vor samt löpante med fyra prosents ränta, fom halfårswis förfaller, ojördröjtigen uplägga ett lån, hwilet skoall, efter hwarje år wmerf jtäld utlottning, amorteras under loppet af hö st 40 år; egande fullmäktige att ide allenast beftäms ma obligationernas walörer och försäljningapris, utan äfwen wid uplåningen tillwägagå på det sätt de finna lämpligast och med det allmännas fördel mest öfwerensstämmande. 2:o. Af de i förenämnde punkt omförmålta obligationer må, intill ress rikstagen annorlunda beslutar, ide afyttras mera, än fom erfordras til fyllande af den utaf 1870 och 1871 årg riksdagar bestämta upläningesumma af tillhopa 18 200,000 ror, efter aföbrag af bwad fom redan uplånats eller ytterligare tan komma att uplånas mot 1870 års obligationer. J afseende på återstoden af beaae flagen obli