Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1872, sida 3

sjöfart. Särdeles blir denna införsel, hwilken för öfrigt ingalunda utesluter utförsel å mår sida, af öfwerwågande betydelse unrer wintertiden, då icke allenast wår östra, utan äfwen åtminstone tids tals wåra förra och westra bamnar äro tillfrusna, under det de westra hamnarne i Norge i fölid af den warma hafsström, som stryker utmed dess tust, merändels förblifwa öppna. Af sårdeles wigt maste denna förbindelse blifwa för Norre land, hwars sjökommunikationer under ett halft år äro tilstängda, och hwilket, äfwen om det sent omsider genom en omedelbar järnwäågsförbindelse blir förenadt med mellersta och norra Swerige, å densamma med anledning af det stora afständet och deraf följande dryga kostnaderna likwäl fnaps past fan få sitt behof af kommunikationer upfyldt, under det att den fortare wågen från Sundswall öfwer Östersund til Trondhiems öpna hamn uns der hela den långa wintern sätter vet i omerels bar förbindelfe med utlandet. De militära fördelarne af det norska järnbas newäsendets utweckling äro fullt ut tita stora, fom de tommersiella, såwäl hwar beträffar uniongförswaret i sin helhet, som särstildt Norrlands för. fwar. Den första frukten deraf blir den många gånger ötade skyntsambhet, med bwilken den norsla bären först tan samlas och sedermera tomma ef till biständ — en fördel om hwilken man allenast kan göra sig ett begrepp, då man erinrar sig det hindrande inflytandet af den Alefa befolkningen, de långa afständen och den deraf förorsakade tidöutdrägten. Tänker man fig wirare den nordwez sira stambanon utfträdt å ena fivan till Kriftias nia, Fredrikshall och Wenersborg, samt å andra sidan til Tronrbijem och derifrån til Sunrewall, få erhålles härinenom bakom den egentliga opera: tionsfronten, såwäl mid ett anfall från öster som från föder, en för fienden alldeles oåtkomlia, inre förbindelselinie, på hwilken mi bastig funna kasta trupper till halföns såwål sydliaa fom nordliga del och derstådes oförmorart upträda och anfalla. Genom denna förbindelselinie blir äfwen Norr lants förswar, fom nu år alldeles isolerart och följakligen ganska swagt, sörenadt med den öfriaa halföns samt terigenom betydligt underlättadt. Att hela unionsförswaret skall winna på den mine terförbinvetfe sjöledes fom kommer handeln till goro, är för öfrigt klart. Om Sundrgmwalg—Trondhjemgdbanan yttrar fia titningen fålunda: Redan hösten 1870 börjades undersökningar ans gående denna bana på norska sidan. Serermera bildades ett aktiebolaa, bwaraf 51 delägare, då om anslag till järnwägar skulle wid 1871 åre riksdag företagas. i mars ingingo med en petition till densamma, att upskjuta met dess slutliaa lösnina, till def; nämnde undersökninaar blifwit fulländade. vå först frågan i fin belbet kunde bedömas. I maj bade af beflutade 2,000,000 rer ide mindre än 1,880,000 af belaget blifwit tecknade. Och i juni lärer fråna upstått att förena detta bolag med ett rytilt på swenska siran. Så lånat war alt gort. Men derefter började splittrande bearbetningar göra fig gällande. J strid med Norre lands werkliga intressen, hwilka, få widt wi funs na finna, borde hafwa bjurit åstadkommandet af ven snaraste förbindelse med westerhafwet, försökte man göra den äsigten gäbande, att först den öfts liga delen af banan, fom fule gå mellan Sundswall och Torphammar, borde byasag, fastän hire igenom på många år den ringa fördel funde winnas, att Sundewall, bwars sjöfart batswa året war stängd, erhöll förbindelse med inre delen af Norrland. Ehuru en dylik åsigt redan ur Sunrswallsintressets synpunkt måste förefalla temligen forts synt, få är det ännu mera egnat att wäcka förs wåning, buruledes Jämttändinaarne dermed funde wara belåtna, hwilket vock blef fallet. Följden war imellertid påtaglig i afseende på norrmännen, nämligen att te med fina ftora kavitaltillgångar helt och hållet drogo fig tillbaka. Till det möte, som den 28 aug. i Östersund utlystes derstäres till den 2 sept. — månne med flit i sista stunden? — fom ingen enda norrman. Den 20 sept. anslog Jämtlands landsting 1 million till hela ba: nan, hwaraf tillswidare 100,000 bewiljades för linien Torphammar—Sundgmall, till hwilten Östersunds stad ytterligare gaf 15,000 rdr. Seeders mera bar denna fråga sålunda utwcecklat fia, att Sundswall till nämda bana anslaait 300,000 rer, bwarjämte medelft enskild aktieteckning omkring 750,000 rer lära blifwit sammanbragta. Wefters norrlants landsting bar ännu ej låtit böra af sia. Deremot bar regeringen af de till låneundverftid för enskilda banor under fem år disponible 10 millioner nyligen bewiljat 1,494,000 rer. Snart nog lära wäl norrländingarne komma att ångra sitt förfarande, hwars entra ursält fan sökas i Sunrswallsintressets farbånor för en mölligen ) U A4242 62