Article Image
Frans Michasl Franzen (Forts fr. föreg. n:r.) J afseende på de politiska rörelserna under hans sednare tid intog han samma fördömmande ftånrs punkt fom Teaner. Hans skrijter lemna derpå flera bewis, såsom då ban (i Helsnina från MNvnåg) prisar lantshöfvring Åkerbielm för förffö nanrvet af denna hang gård. Franzen säger näml. Du lät det gamla stå och gaf det nya En plats med utsigt lita glad som fri, Och doct i stygd, som stormen far förbi. Men kun man så ett samhälle förnya? Der nytt stall ställas, måste ju förut Det gamla rifwas ned från knut till knut? Swar siall emellertid alt folket wara? Skall det som wildarne i stogen gå? Hör dem, fom bort till söderhafwet fara cch der en ö i sin besittning få, För dem är möjligt att från grund, fom gräfwes, Alt göra nytt. Men det försöls förgäfwes, Der iid och lag och häfd befäst ett helt, Som sammanhänger fast i stånd fördelt. Snart för mig sjelf jag blott en graf behöfwer Cch sörjer endast det, som förestår Mitt arma fosterland, om hopen rår Och styrs af dem, som redan nu bemisa. Att deras blir det wälde, som de prisa. Och slutligen mid ett besök i Findlond 1840 skref ban i sitt gamla fäårerneslonds namn till ret nya styck t MAura til Swea bwilfet nästan alt igenom är endeft en straffpredikon, för det tet sednare wid samma års ministerförändring må nade från dess tabnrett afläasna den ej mera tirgs enlige ministern Rosenblad. J sannina en oaktart dess poetiska stönhet fin titel föna wärdia ditt! Af spesiella frågor har han endast bebandlat några få såsom till exempel år 1823 banlfrågan uti en fabel, som är fyndig nog och, såsom alt af Frongn, mycket täck, men ej egentliaen kvick, och tryckfriheten i ett 43 siror lånat samtal, hwari anföres hwad som blifwit sagdt så wäl för som emot densamma; men det är en anmärkning, fom man i allmänhet fon göra emot de Franzenifa samtalen, att de äro få objektivt hållna, att man af dem har fmwårt att fluta till, bwilfen af te deri framstälta åfiaterna författaren sjelf omfattar, Wi öfwergå nu til hans peetiska författarskap, men wilja tock förut i förbi ående omnämna, att ban wid Gustaf den fjerdes förmälnina 1798 i Åbo i obunden stil höll ett tal öfwer swenska drottningar, fom seran utaafs från trycket i ut. widgad form och anfses innehålla vet wackraste, som om dem blifwit sagdt, samt att han såsom swenska akademiens setreterare skrifwit en mängd minnesteckninnar. Att dilta började Franzen redan ganska tidiat och fick, fom wi nämnt, år 1797 sitt skalderyckte stadgadt genom sången öfwer Creutz. Sedermera bar han skrifwit en hop större och mindre ffaldefiycken. De mest betytande af de förra äro de berättande tikterna Columbus, Emeli eller en af: ton i Lappland, Swante Sture, Juliede St. Ju: tien eler Frihetsbilden, och Gustaf Arolf i Tyffe land, wådewillen Audiensen etter Lappskan i lungsträdgärden och sorngespelet Drottning Jngierd eller mordet på Elagarås, bäva femaltstycken. Columbus och Gustaf Arolf i Tyskland äro ej sjsuubordade, och äfwen de öfriga, ehurn naturtiat: wis på grund af författarens stera ryjite flitiat töpta, äro dock troligen ej Ifa flitigt lästa, samt hafwa, der de werkligen lästis, ej riktist lyckats flå av. At de fullbordare sörefaller Swante Sture oss wara den bästa. Hans starlaste sita som diktare är den lyriska poesien, eller den fom innehåller känsloutajutelser uti wanligen smärre stycken Det war genom de hithörande difterna Menniskans anlete, Den gamle knekten, Till de hemmawarande m. fl. som han först lyckades göra sig bemärkt af all mänheten, och det är dessa och deras likar som ännu i denna dag göra honom för oss dyrbar. Att upräkna alla de om werklig poetisk inaifwelse witnande småstycken, fom han skrifwit, är omöjligt, hwarföruton tycke och smak i poesien wexla. Dikterna Sångamön, Lifwets stunder, Den enra kyssen, Det högre lifwet, Till de hemmawarande, Begrafningstagen, Swenska sånamön till ren Danska, Swea till Dana, Studentwisa, Min Lily, Till en ung flida, Til en ynalina, Hemnöset, Sångens Kjrrand Hwad ben war, Det enda glafet, Glädjens ögonblick och ännu flera skulle tunna läaaas tillace ojwannämnda såsom för fin

15 februari 1872, sida 2

Thumbnail