(Torts. från n:r 17) En kort tystnad inträdde. Gustaf bröt den först. vIlIenriklo sade han med ett hos honom ovanligt allvar i rösten, du vet att jag icke är något dygdemönster och att jag minst af alt passar för rolen af moralpredikant. Likväl kan jag ej låta bli att säga, att det skulle göra mig ondt om du tänker fortsätta den här bekantskapen.n pIIvarfor det? vVerföre att Ilelena synes mig vara för god att upofjra åt en ogonblicklig nyck.a vMen antaget att jag besökte henne ännu en gång, hvem säger att jag skulle ledas dertill blott af en ögonblicklig nych? vSunda förnuftet säger åtminstone, att den rike, elegante och allmänt omtyckte IIenrik G. icke kan tänka på en allvarlig förbindelse med en fattig symamsello. vSå-å? Uen med all möjlig respekt för det vsunda förnuftets,, kan jag ej lyckas uptäcka något så omåtligt svalg mellan yden rike och elegante Henrik G. och en fattig och . . .antagom augumenti causa . . . dygdig symamsell. Olika stånd finnas, ha funnits och komma att finnas bland menniskorna; derför sörjer naturen oafbrutet. Men menniskorna vilja fuska i hennes stora förehafvande och utstaka konstiga gränser. Då hon säger: här är en klass af snillen, af kraftfulla verksamheter, af uphöjda egenskaper; här en ... och den omätligt stör