Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1872, sida 2

härjningarna af umbäranden och ofveranstrangning. Han tog fram några sedlar ur sin plånbok och lade dem i den unga flickans hand. Saken är afgjord, sade han; )jag lånar er dessa pengar på ett och ett halft års tid, men inte en dag längre. Låt oss räkna pengarna; det är visst mera än jag skall ha. Detta, fortfor hon, efter att ha räknat dem, tillhör inte mig. Och hon återlemnade fyra sedlar på 10 riksdaler. Tack nu och farvälsn, tillade hon och ämnade åflägsna sig. Men sade IIenrik och hejdade henne phvar skall jag träffa er efter ett och ett halft års förlopp 2o vÅck, det var sant, det glömde jag. Jo, ni träffar mig der jag nu bor, i det der huset, dörrn till höger i portgången.o Och ni heter ? Helena T.o Efter några minuter hade hon försvunnit i samma låga och mörka port, hvarur hon en stund förut hade utkommit. Gustaf började gnola: Hullda engel som försvunnit. . . Lät oss går, afbröt Henrik tankfull. Och efter en stund tillade han: De der pengarne åtminstone äro väl plaserudev. vÅh, lagom väl plaserade. Den flickan kommer att betala igen dem. Du tror således att hon är en dygdig flicka 20