Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1872, sida 3

ganska oförblommeradt i pressen och framför alt i samtal man och man emellan. Man förutser i en ide aflägsen framtid nya förwecklingar af fam: ma art, och är för den skull redan betäntt på att parera dem genom utnämnandet af kammarens prefivent, hr Grevy, til republikens visepresident. Den framgång, eller snarare triumf fom Thiers denna gaång erhållit skall förmodligen ide en ans nan gång lika lätt uprepas. Man fan till och med under samtal med ledamöter af församlingen finna, att der redan en wiss reaktion mot de lif liaa fänslorna under lördagen börjar att göra fig gåällande, och att, om Thiers för ögonblicket ännu är oumbärlia, nationens reprefentanter ide ha för assiat att afstå från de rättigheter, som de å nationens wågnar om händer hafwa, förjamlins gen begär ide, att br Thiers skall förändra fina enskilta ivger, men wäl att han, på samma gång fom ban behåller dessa, skall foga fia efter hwad representationen och dess majoritet besluta. Detta är föröfrigt ingentina annat än hwad Thiers själf under jyratio års tid forrrat af alla regeringar. Det berättas, att en del af diplomatiska forpsens medlemmar, jämte framförande af fina tydönskningar till presidenten öfwer utgången af fons flikten, ba offifielt uttalat fina resp. regeringars wänliga råd till presitenten, att ej personligen, få fom hittills, inblanda fig i de parlamentarista striderna. Det är att wänta, att ett regn af lyckönskningsskrifwelser skall ingå srån landsorten till prefidens ten. Man tror, eller låtsar tro, på denna sida, att högern war besluten att åwägabringa Thiers fall. Den wid lördagssersionens början af herr Bathie framlagda dagordningen ffulle haft deuna hemliga afsiat. Det säges deri, att församlingen genom att förkasta prinsipen af beskattningen på de industriela räwarorna, icke hade för afsigt att bereda regeringen ett nederlag; men det säges icke att församlingen wågrare antaga br Thiers af sked, eller ens anmodade honom att återtaga detsamma. — Wenstern hade uptäckt denna manöver och framlade efter hwarandra twänne andra daps ortningar, ren af br Desseilliany oh den af br Laboulaye, genom hwilka församlingen få ener: giskt wägrade mottaga afskedet och i få warma ordalag förnyad uttrycken af sitt förtroende. På fretagsaftonen yttrade fia presirenten om sitt afträrande på följande sätt: Om jag endast bade rönt nyss ett nederlag emot kammaoren, få ffulle jag funna starna i spetsen för affärerna, men jag förutser att, om jag fortfarande förblifs wer republikens presitent, en hel följd af neder. lag det ena efter det andra ffola drabba mig: hwars fen i fråga om handelstraktaterna eller rörande avmeåen8 organisation eller om krinsbudgeten, öfwerensstämma mina irger med församlingens. Jag finner det i rag och det är verföre fom jag är befluten att draga mig tillbafa. Thiers hade för egen del den upfattningen, att vet war wenstern, fom genom fin votering om skattefrågan hare orsakat hans nederlag och wållat bang afnäng. Unrter sitt samtal med herr Desseilligny och dennes kolleger uttalade han flera gånger renna mening, och han framstälde den öäfwen till bertigen af Oudiffret Paequier: Jag bar, sare han, blifwit slagen af dem, för hwilkas skull jag några gånger upoffrat er. — När tes: fa Yttranden blefwo bekanta i konferenssalen, förorsakare de en liflig rörelse bland wensterns medlems mar, som beslöto att afsända en deputation till presidenten på att bedja honom återtaga fin affär gelse. Denna deputation, fom anförveg af herr Langlois, men hwari dod ide yttersta wenstern deltog, blef icke lyckligare än wenstra senterns unter br Deoseillianys auspisier. När de depu: terade från wenstern återkommo och omtalade den misslyckade utgången af sitt Jörsök, förorsakare det: ta inom partiet en stor bestörtning: tandet skall anklaga of, fade man, att ba dörat republiken, Thiers är den enta fom fan bemara den republi: tanska fermen ... hwad ha wi gjort! (Forts.) — A— ——