Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1872, sida 1

Stodholms-Storrefpondens til Nya Norrländska Korrespondenten. (Genom Swenska Telegrambyrån) Stockholm den 24 januori. J öfwerensstämmelse med planen för Stocs bolmg-forrefpondens att i korthet antyda rifedagsförhandlingarne nämna wi några ord om den diskussion fom i går uti fomrarne föregick Statswerkepropositionens öfwerlemnante til Statsutsskottet. J allmånhet erkändes, särdeles i Första kams maren, den tillfrersställelse hwarmed landet emottaait densamma. De anmärkningar fom frams ställdes gällde anslagen til Sjöförfmargdepartementet, beräkningen af de extraordinarie infoms sterna, den föreslanna nersättningen af personliaa stysddsafniften (hwaremot somliga önskade lindringar i finanstullarne), bererande af en resenverad fond i Niksgäldskontoret o s. w. Såjom mans ligt teltono inga of statsutskottets ledamöter iDdebatten, fom i allmänhet ide antog nåaon ffarpare karakter. J Första kammaren war tet egentlinen arefwarne C. G Mörner och Henning Has milton fom uttalade fia widlyftigare. Den fede nare gjorde en beräknina i genomfsnitt af tullmedlen efter de twå sista femåreperioderna och drog deraf den slutsatsen att 14.700.000 rer borde hafwa beräknats i ftället för 15,500,000 rdr fom finansministern uptagit. Han, fom betraktade den stora i Europa nybildade makten fom ett moln på den politiska pimlen, ur hwilket stora dreppar kunre falla, fann icke anlernina tro att mår werldsdel nu mer än örr omfattat tanten på ben ewiga freden od) önskare att en fond för vet stora kreritivet skulle börja att bilras af Ritsbankens behällna winst, en fond fom herr QWallenberg förortade borde bestå i metalllsk watuta. Finansministern br Wern werterlade de giorda infasten. Man borde wid beräkningen af tullinz lomsterna gå praftifft tillwäga, observera om ett undantagswis särdeles råliat år funnes under den eller den titsperioden, samt betänka att ökad be folkning ech ökad konsumtioneförmåga måste föranletda tillwäxt i tullinkomsterna, men den tonal. propositionen bare dock ide beräknat för 1873 mer än 14:del af förliret årg tillökning utöfwer förutwarande normala. Kriaskassan ansåg talas ven bäst förwarad i folkets fickor. Sjöministern ffrih. Leijonhufwud förswarade i båta kamrarne den tonal. propositionen i hwad den rörde sjöförswaret. Anslaget för krigsfartyns nybyagande bade rättats efter hwad man hade boppats kunde blifwa tillwerkart inom landet. Annu hare inaen nation uphört att bygga pan: sarfartya, och wi funna ej heller undwara dem. Förhållandet med minwäfsendet were ännu långt ilrän utrert. Systemet med de i England bygba min-fartygen kunde ej tillämpas bär: dessa woro grundaående i anseende till det ringo djupet ins wid Enalands kuster; hos of, rer större djup medger större fiendtliaa fartyg att gå stranden närmare, behöfwes starkare mer djupaående for: tyg. J Andra kammaren talare förnämlisaft bryr Palander, Mankell och Hierta. Den första rik: tare uteslutante fina anmärkningar mot anslagen till sjöjörswarerepartementet. De twånne sernare hade wäntat förslag eller nersätning af tullfate serna, och br Mankell hare ätskilliat att tlandra i afseende a anslagen under fjerde och femte hufwuctitlarne. Hr Hiertas tro på de frerliaa utsiaterna för närwarande i Europa funde ide delas af br Gripenstedt, fom äfwen mot dem, som talade för ven tirekta beskaitningen, förswarare behofwet af indirekta skatter. J Första tammaren widrörde hr Wallenberg äfwen twänne andra ämnen, om lagskipningen i rifet, och om önskwärrheten af att mera metallistt mynt wore i omlopp i landet. 3 sammanbang med den första frågan wilja wi nämna att den tillsatta lagbyrån reran första dagarne af detta år ffall hafwa sammanträdt och börjat fina arbeten den 8 i denna månad under br juftitiestatsministerns ledning. 3 afscende på öoffningamålet att hårdt mynt snart måtte uttränga en pod del af te cirkulerande papperspenningarne får man ide hysa sangwiniska förboppningar. Ett steg vertill fe wi i regeringens beslut att gijwa Carolinerna, åtminstone wid mottagande i statens kassor, ett tills widare fireradt wärde af 7,10. Mynttomiten lärer föreslagit, redan innan dess betänkande officielt aflemnades, att Carolinerna till bestämdt wärde skulle mottagas i allmänna upbörten, men Riksbonkens utwexlingspris war, om mi ej missminna of, vå 7.20. Sedan nu pri: fet nersats till det fom fan anses såsom mera konstant, synes regeringen ansett tiden wara inne att genom den utfärdade kungörelsen i någon män bicraga till att folket börjar wånja fia wid guldmynt, det ver, antingen såjom Carolinens eller i annan form, antagligen inom ide aflägsen tid äfwen bör blifwa laaliat mynt. J taa hafwa lamrarne endast warit samlade flir manne 00OA A Ad nas 6cC4C ..