Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1872, sida 3

Tidningsöfwersigt. J Helsinaen läses: Hwad skall man tänka om den närwarande swindeln, eller skogsköpsgalenskapen? Eller månne den rättwisligen bör annorlunra benämnas? Skogar, skogar! är dagens låfen. Säljes ej skogen serskildt. får hemmanet följa med i köpet eller — på köpet, och betalas oerhörtt. Bolag, äldre och kända, nyare och okånba gripas ef swindeln eller utwäcklas ur densamma. Agenter, kommissionärer, underhandlare och mels lanhandlare korsa hwarandras banor — och plas ner. A tommer til bemmangegaren X och frås par: Dwad skall du ba för fäöbodeftoren?v Jag fan ide fålja den för närwarande, emedan iag står i unterbandling med B, fom derför bjurit 3.000 rer. Åh firunt! jaa bjuder 12,000 ror. Efteråt befinnes att A och B äro kommissionårer för ett och jamma bolag. Sådant har hänrt, Detta är ju stoasköpsgalenskap. De flesta köpa endast på spekulation, att i sin ordning få sälja med winst, under tet wurmen warar. Men alltid måste nåson blifwa den sista, ech för bonom gäller det att söka sitt inen ur den inföpta skonen. Den närwarande prisstegrinaen och skogsköpsfebern i förening ffola utan twifmwel infasta en sådan massa träwaror i marknaren, att den åter blir öfwerfyld och ett starkt prigfall inträffar. Följderna häraf behöfwa ej bes skrifwas.