från gatan stego in. Frågande och nästan förskräckt betraktade den sjuka modern dem. Hon hade ej på länge betalt hyran. Kanske man nu kom och ville kräfva henne. Barnen drogo sig skygga undan i sin vrå, der de slöto sig tätare intill hvarandra. Den förste af de främmande männen lade ifrån sig kappan. Jag gaf tll ett lätt utrop, hvilket lyckligtvis ej hördes derinne. Jag kände igen gubben Bergqvist. Besynnerligt! Han hade i handen en vacker blomsterbukett, i midten af hvilken satt en nyss utslagen törnros af sällsam fägring. Den gamle gick fram till sjukbädden. Hans läppar rörde sig, han yttrade något, hvars mening jag ej kunde fatta, och räckte den sjuka den dyrbara buketten. (Forts.)