Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1872, sida 2

Crsilen. Öfcersättning. Fattig på gods och penningar, men rik på hopp och önskningar att göra sin lycka, lemnade cheraller de Versac år 1650 Caronnes stränder för att begifva sig till franska hofvet. De tre bröderna Cunes, Dadenet och Branes hade icke varit rikare, då de kommo till Henrik den sjerdes hof: en enda drägt, som de buro i tur efter hvarandra, hade utgjort deras hela förmögenhet, och dock var det dessa, som under den följande regeringen väckte hela verldens förundran genom deras lyx och slöseri, samt genom den lysande lycka de gjorde. Den förste af de tre bröderna var konnetabel af Frankrike, den andre hertig af Chambres, den tredje hertig af Luxemburg, och alla tre voro stiftare af furstliga familjer. Oaktadt sitt armod, eller rättare på grund af sitt armod, gjorde chevalier de Versac sig räkning på en liknande lysande och rask carriere, så mycket mera, som han hade alt att vinna, men intet att förlora. Munter, sorglös och lika stor pratmakare som storskrytare, var han just den man, som förstod att med lätthet draga sig ur hvarje förlagenhet. llan hade rest till fots till Paris, för att komma anständigt och i lagom tid till St. Germain-en-Laye, der den unge konungen, drottningen, modern och förste ministern Mazarin för tillfället uppehöllo sig. Han tog in i en gästgifvaregård i staden och legde der