Sundswall d. 4 Jannari. Det möte fom riksdagasmannen dtr Ol. Vik: ström till i går utvyft med Suntswalls innewä nare war befölt af mellan twå ech tre huntra personer samt öpnates af inbjuduren med den förklaring, att han, ogillante såwäl rten åsiat, enligt bwillen en ritstagsman bör mara aldeles oberoende af sina komitenters meaningar som oc den att rikeragsman endast skall wara ett ako deraf eller en kolportör derför, ansear att rilscansman nens själfstäntighet ej mindre än komitenternas wäl berättigade meningar böra tillaodoses på få sätt att han förfåktar fin egen afigt äfwen der den strider imot komitenternas, men då oc öppet tilfänna aifwer vesfad, emedan ren äger lita stor rätt fom hans egen att blijwa tänd. Sålunda får man ofta inem rilsförsamlingen böra åberopas den allmänna opinionen, hwilket ej fon egillas dereft ven blifwit fult oförtyrbart uttalac. Den opinion titningarne utgifwa för den allmänna är ej sällan blott teras enstilta och om nåkon skall wara i i fiänd att länna sinnessämningen i landet få är det tilstafemännen, hwar fin orts. Huru sattunnin och slarpsiani en rikstanman än ma wara terde han nå on gång wara i behof of rår för hurltas erhållante han wäl lämpligast wänter fia til fina lsomitenter. Betygante fin innerliga nlätje öjwer vet fora antalet närwarande och fin djupaste tackjamhet för den honom derigenom wisare upmärtjamhet anholl br W. att de närwarante wiue utalo sina önft ningar i ve frågor fom tunde iatressera dem samt lemnade själf en fort rercgöretfe för fina åsigter i några wigtisare allmänna ärenden. Beträffante förswarsfragan anteg hr W. att hwarje swensk man ouflate wårt sörswar flyud: sommast bragt i det tirgenlisa flit, att ingen fir ende ostraffatt måtte tomma wåra sjätl för nära, J öjrigt och da ret wore osalert om frågan fram länges mid instuntande mitetag samt br W. res dan känte fina temitenters meningar dessangåente, bebörfte ban ej något witare uttalande ap den men mille blott för enen del i lorthet nämna de stäl fom wore för henom beftämmante då han lade sitt nej imot regertnas förslagern wid de fi sta niksdagarne. Deesa Häl woro: bristande rätt: wisa i nuwarande fördelning of förswarswerlets tunga, indelningswertets ohällbarhet Å militärt hänjeende, utdömtt fom det bluwit af sattunnige mititärer, ja af regeringen själf; widare att böns terna åtagit fig roteringen utan att derjör erhålla jord men mot wilkor aj frihet till ewärreliga tiver från utsfrifning af hwad namn det wara må ech slutligen att indelurnyewerlet slulle wid allmän wärnepligts insörande blifva för ve der: med betungade alteles olidligt Jsamt töta fonter: landskärleken och sprira split. Jmellertid har ej något förlorats med att srängan upfijutits; bättre är, fare Andra kammarens talman inför tronen, utt upskjuta en wigtig fråga än att bygga på oc siter arund. Rösträttsfrågan åter kommer med all sålerhet före, båte ven tommunala oc ren pelitista. Hwad den förra angär, är vet alt för sårande för rätts känslan, alt för törrerfligt sör eu god merborna: reanda, att nånra få tunna inom en kommun ö werrösta bundratals metborgare. Wisjerligen bör man sagae att ren mer betalar slall ed ha mer att säna, men dermed är ingenting bewijadt få länge det ej fon styrkas att de fom mer betar la oc äna mera försständ, uplysning, saltunniahet och rättrådighet. Oct citerace argumentet syntes tal. hwila på föreställningen om skatterna säfom en gafwa rå ve rod i sjätswa wertet äro en sinld till jombället för ret styrd wi ega för mår ina ga werlsamhet och bess frutter. För fin del tom mer hr W. att werla för en gracerar stala, me ra förnuftiga än den nuwarantde. Hwad åter an går den politisla röstråtten unsån br WW i bögsta arad orimstat att ap ve under strecket ftårnde for tra de största upoffringar, af allt ända till lij och