Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1872, sida 3

sjelfwa werket icke händelsen, fastän insåndarne drifwits för wita då de ide bewisa deras och wär aemensamma förträfflighet samt eder oförbätterlighet. Nöt wändigt är tet att föra krig emot Erer men jaa önskar uppriktiat att det bare skett och sker något annorlunda. Hwad fom rod för: tryter mia mest, bet är att Ni tiger. — Man fan nästan wora färtig påstå att åfwen den som ti ger är oförstämd. Om Ni ide anser Eker böra aifwa fju för tu, få tiger Ni heldre. Ett stönt beslut. Hwarför tiger Ni icke eckså red wära fester och telegram? Herr Redaktör! Met tanken på allt detta, wil jap fråga Eter om Ni icke i edert eget intresse, borde besluta Eder för en obetydlig sörändring? Ni kunde ju förändra Eder, men bibehålla skenet af etra förra åsiater; perna anfalla hwad fom belst hos oss hwillet ide occepterares af edert parti, men så, att Ni icke förlorare skenet och wi icke sårades än mindre blottates. Detta metrlingsförslag fromställer jag nu till edert behjertonde. Når act annat fon jag ide göra Eter, sedan det wasot fia att mitt förra förslag, om fulllomlig öftvergång til oss och med ett perfpectiv af wår pemene samma hyluning fomt ett bidrog af ett par tusen rdr för ever tidning — vå Ri, i de obemetdlare klassernas intresse och för att mera än nu få tillfälle till inflytelse hos arbetaren, funde ned: sätta priset å eder tidning med ett par ror per exemplar — warit oemottagligt för Eder. På tetta försla behöfwer Ni icke fwara, Ni behöfwer endast närma Eker till oss; och det är nästan säkert att wi, jublande, gå twå trerjerelar af wågen Eter tillmötes. För öfrigt, Ni fer ju ånrå att Ni är uton wånner: ingen har fommit Erer till hjelp. Ni mill wäl ingalunda påstå att principen om twefamp — konungar emellan, vå det päller bloriga krig — är jå grundligt utwecklad och aumän ibland etert parti eller att Ni sjelf inom och af detsamma eger så stort förtroende, att ju ide nå: gon män, om Ni ext en fåran hot dem för bmilka Ni sörskaffar Eder idel obehag fule ansett vet ej allenast tillständigt utan jemwäl pligtskylrigt att söka, om än anonymt förswara Eter i en dy: lif strir. — På fadana wänner kunna åtminstone wi räkna. Mera wie jag såga Eter, men nu orkar jaa icke. Skulle Ni emellertit endast wilja tänsa på hwar jag sant, få har mina tankar ide kammit på pape peret förgåfwes. Deck, derpå att Ni ändå öfwer gifwer eder beträrda wäng wånar jaa wäl icke hoppas, men, jag har mera osagdt och will än en gäng komma åter. Nadel.