den andra bherre eller dylikt. Hwarför har ni afwogt önga til brr stadsfullmäktige och hwarför isynnerhet till dess ordförande? Tycker ni icke om att de äro judla med makt — derifrån wille wäl ni härleda ordet — till stadens båtnad? Hwarför förebrå herr Beragren, i ordalag fom ad honom för nära och åstar kommer att han, öfwerwältigad af känslor, heliga vå de gälla fams hällets intressen, emot fin mana måfte gripa till ortet och warna eder ide en utan twå gånger? Hwarför fordrar ni få stor hofsamhet af den ål. drige, fan ide ni själf heldre stå till tjänst ders med — äfwen om denne owan wid gensägelse, och det åro wi wäl alla, tager saken fullt alwarlig och föresätter fig att i sitt eget od) wårt pemenz samma stora intresse, kraftigt tillbakawisa och bes straffa eder —? Hwarför widrör ni elementarsko-. lans beskaffenhet och derwid nämner namn på bate döta och lefwande? Ni borde förstått, att om desse herrar, tillräckligt framstående i fam. hället, sagt något ditåt, de endast welat inleda ever i frestelse. Föröfrigt borde ju en retaktör aldrig offentliggöra något, åtminstone icke det som säges honom i förtroende. Att de gjort detta tager jag för gifwet, ty ingen inom wårt läger är wäl nog dum att öppet säga en rerattör hwad man ide will att hela werlden må få weta. Alt detta och mocket mera dertill, äro, herr redaftör, synder fom förskaffat eder många obe dag. Ni gör derför klekast att med nya årets ingång bättra eder. Annortunta kunde ni handla. om ni wille, tet måste ni själf medgifwa. Energi fattas eder icke, det har ni tillräckligt bewisat — till eder fördel, om ni icke tagit parti emot oss. Wiljan fattas eder således; det är denna jag nu önskate kunna gifwa eder till nyårsgåfwa. Derjöre, på ret att ni ide må få anledning tro alt bland oss husera häusynslösneten, då det gäller motbewisa ever, förstånd oc) rättwisa endaft till wår förtel, men ide tör eder eller mot. partiets räkning; och på det att ni ide häraf må finna än ytterligare anlerning till förbittring e. mot off — då jag härmed aiser war nytta och ever sörbättring — få beder jag om ännu ett ögonblicks tälamet. Herr retaktör! Jag älskar att wara rättwis — jag älskar ven, fom gör ä;wen sin fiende rätt: wiso! Så mycket jag ån högaktar herr Berggren, fi omistlig ban än är för wäårt parti oc) få litet ban än förtjänt att säras af eder, fan jag ändå ej pilla sättet och andan i hang upträdande emot eder. Jag är, fom sagt, för rättwis att icke of emellan mergifwa att hang förebråelse wore nå: got för swåra och oss föra aagnande. — Ja, jag tänfte till och med: war detta swar på tal. Men för den skull bade ju ni kunnat tiga. Wicserligen skulle kanske äfwen jag, om jaa bestod mia eder tidning — och endast ten — önffa att itens samma fe stodsfullmäktiges sammanträden annouvserode, men af fåran betydelse är wäl detta än: vå ide för eder eller erra prennmeranter att ni met br Berggren bordt komma med uprepade anmärkningar deröfwer. Mölligen hare jag ide mu beswarat eder med te8fa warningar om jog ide fett att ett par ans pra of samma åfiater, ansett sig skyldiga dertill. Att, få midt möjligt är, söka motwerka edra in: tressen och omöjliggöra realisationen af edra irger är wår upvaift det bör för ever wara aldeles fo:flart: Att detta sker är en növmwänrvigbet för of, men för min del aläder retta mig endast då, när det sker få, att wi samtliae icke efteråt bes höfwa slämmas öfwer wårt fött och wöra ord, och dessutom äfwen befara att wi gjort eder en ofriwillla tjänst. Jag afser dermed de twå sista insåndarne, fom synes mia hafwa belt och hålet förwexlat erer person med edra åsiater. Det förundrar mix als deles icke herr Redaktör om Ni i dessa uppsatser finner häHrskhet mot etra itger. Detta är wäl i