wet man ej. Saken är nnder utredning; men i afwakten på dess utgång är posteljonen Maanusson, hwilken gjort fig tänd för redbarhet och ordentlighet och fom man för öfrigt icke har någon orsak att misstän ka, tills widare skild från sinrtjenst. Statslyrkan i fit prydnad. På sammanträdet här i staden sistl. fredag, säger Folkets Tidning i Lund, framträdde twenne reprefentanter för ftatskyrkan och röstade mot yrkandet på den rösträtt fom mera respekterar menniskan än penningen. Först framträdde nemligen e. o. konsistorienotarien Weftdahl (försedd med fullmntt från bottryckare Fr. Berling) och afgaf fin röst för den graderade skalan, och derefter fom teologen professor Warholm. Att den siistnämde, fom nu röstade för det för slag Ymwiltet mera än motsatta partiets lutade åt penningens matt, ffall, då han näfta gång kommer på predit: stolen, predifa emot mammon, är ej otroligt. Öfwerenskommelse. Föressändarna för de Ystads fabrifer, fom för fina arbeten anwända barn, hafwa öfwerenskommit: 1) att ide emottaga till arbete å fabriken något barn, fom ide fyllt 12 år oc) uppwisat lärares eller lärarinnas af ovdföranden i skolrådet påtecknade betyg om inhemtadt mi nimi-funffopsmått enligt gällande skolstadga; 2) att tillhålla de barn, fom pröfwats böra erhålla arbete å fabrilen, att ordentligt bewista föndagsoch af tonskolan; 3) att under intet wilkor hålla barnen till arbete under fönoch helgdagar. Nedanstående skrifwelse från den bekanta fianar turen MNadel torde — oaktart ve misstag den innehåller i fråga om NMagiftrateng8 onåd och derom att de af oss omtalade upmaningarne att anyripa wissa skolförhallanden skulle wara i förtroende enskildt framstälde — läsas med nöje för dess friska satir. Det skulle wara oss ett nöje att få göra personlig bekantskap med Iadel och wi tillåta oss anhålla att han, då han enligt löfte återkommer härnäst, lyfter på sitt visir åtminfto ne för red. 2 Meddelanden från allmänheten. Herr Revattör! Förlåt om jaa för ett ögonblick tilltwingar mig eder upmärksamhet. Bi utrymmet i i eder tidning ämnar jag alls icke söka inkränkta. — Ålcrig har jag önskat få mina bref till eder offentliggjorda, likwäl har ni offentlianjort twå föregåenre. Det år nu ganska länge sedan, min herre! Jag trodde ide vä — mid tiden af riistargmannamwar let bärftåreg, otreflia fom jag faun tidningepole miken dessannående — att jag nu, wid denna ti: den af året, skulle oemotständligt manas att än: nu en gång säga eder några warningar och på samma gåna aöra ever növig rättwifa. Herr reraltör! Det liver nu till ett nytt tids skifte. Måbända påminner detta äfwen eder om förgänaelsen. Måhänra finnes nu ett wisst nå act, fom mera än ellest tilltalar eder äfwen om förgängelsen uti edra försök att metelst Korre: spondenten genomdrifwa, tillämpa och i wärt samhälle inhemfft göra bwad ni kallar frihet och jämlifhet. Måhända kan ni wid ett åreskifte bättre än eljest förstå mina råd. Ni såger er, min herre! arbeta för fora menfte liaa prinsiper, men under betta evert arbete låter ni perfoner, hwilka onekligeu ega största samhällsanswaret, ej gerna fitta fred. J stället för att erkänna deras förtienster, anfaller ni alt och alla fom i edert intresse fan och bör illa åt: påg. Hwarföre är t. ex. magistraten föremål för ever onöd? År det månne derför att edert motparti — maniftrateng fel war det i alla bändelser ide — få ogerna mille sända mannen till vifgdagen 2? — Det fattas endast att rådhus-. rätten får dela samma onåriga omfamning från ever sida. Ni skulle ju i jämlikbetens (!) intrvegfe derwidlag funna klänga eter faft mid tilltalgord och påstå det wara orätt för att ide såga tlanrer. wärdt att t. er. ena parten tilltalas du och