Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1872, sida 2

lårgningen mellan Sunden al—Tronthjem, fare bv W. fia wara öfwertvaad terom, utt, setan wis fare bliswit nyttan och nörwändinheten för staten of nämnde jarnwän, en metion om densommas onlängande på siatens bekostnae säsom statsbana icke skulle wara utan utsiat att winna gehör, och att vet föruntrare hr W. att ingen sädan metion sörut företemmit. Efter åtslillint Yttrande om ritstagemannens pliater ch werkjamhet m. m. sumt efter att ba airfwit en släng åt titningeftrijs warne, anhäll hr W. att te närwaronde mile utje en ortförande för att mir tilljälet leda diskussienen, hwilken funktion från börjon ingen lycktes wara benänen att antaga, men intogs oms siter ordföranteplatsen af ssadsfudmäktiges ordförande, auditör Ocklind. De of br W. til vise kuesion upsatta trågor blefwo derefter af ordjö randen för de närwararde framstälta i den ords ning de bär ofwan förekomma. 3 förfwargfrånan uttalate letter Hammargren ten åsigt, fom han trorte delades af flertalet af stadens inner wånare, att intelninagawerket bör bibehållas, ide allenast derför, att aenom dess borttogande be närs warande jordegarne skulje befrias från ett deras jord wid dess köp åtjöljanre onue, fom derefter stulle fomma att betunga ide jordegande personer, bwilket skune wara en stor orättwisa mot dessa setnare, utan äfwen derföre, att iör ett kraftigt förswar more det nödigt, såsom det af sakkunnige blifwit utrert, att indelningswerlet fortfar för uprätthällantet of en stamtrupp. Röstråttsfrägan förbianicks utan rietuesion. 3 stogefrågan yttrade sia deremot flere. Lektorerne Hammarpren och Olssen uttalade fia för att eu lag ute färtates fom tillät afwerknina af endast mogen ifoa och ålate skodggegarne omwårdnad om ifråpgas warance deras eaeudom, hwilten isynnerhet i ven bösa norden bar fen återwäxt, men är der mera än onnorftäres nörwändia sajom flyrd åt de mäxonte sätesarörorna och såsom fyllante wärt brånslebehof samt säsom bygnatrsmateriel, och paåminte båra dessa talare om de olycliga fäljder af sloasföröcelse, fom länge altför tyrtist wisat fin i fles ra luntetetor inom mårt järernesland; ortjöranben trorte slogsförödelse Lulle förhindras om en såtan lag kunde stiftas, att skogeeltar termed julständiat sörekommoce, förmenantes, att slegseltar mera härjat sfogarna i wårt iant än nagot annat, hwaruti åtskilliae andra nårwarante inftämde. Lag rånan förbiaicks med tystnad och om lärnwänefrågan uttalade ortföranren den förmovan, att om densemma intet mera än en mening funnes, nämt. att bon stulle winna en snar ech lycklia lösning. Orts:s derafter framsitälta fräga om någon of de närwaranre hare något widare att andraga, beswaratdes med tystnad. Setan ordf, tackat br VW. för detta stadens inneware bes reda tillfsäle att lemmnnesera fia med henom, hwilket oj venne sernere på sedwonliqt sält bee swarares, uplöstes sammanträret.