Norrländska Korrespondenten – 30 december 1871, sida 2

Lund. Stadens wid mal till rilsdagsman röfte berättigade inwånare woro i i fredags åtta dagar förs ra weckan kallade till allmän rådstuga för att yttra jig öfwer det af stadssullmäktige nppajorda förslag till ordning wid borgmästarewal. Detta blef genom pluralitaten af de afgifna rösterna antaget, i det 1,858 röster (af 31 personer) afgäfwos för oh 961 röster (af 70 personer) mot detsamma. Of wer denna frågans utgång unmälde bottryckaren Bilow rättwisligen missnöje, förklärande, att den röstgrund, fom mid tillfället blifwit föld, mar orittig. Före omröstningen öfwer förslaget hade han i förening med öfwerstelöjtnant Engman och ryttmästaren Edelberg inlemnat ett motförslag, hwari i stället för graderad skala föreslogs per capita oms röstning wid mal till borgmästare i Lund; hwars jemte de yrkade, att wid omröstning af hwilketdera förslag, fom borde antagas, röstgrunden borde wara densamma som wid riksdagsmannawal eller per capita omröstning. Detta senare yrkande blef af magistraten afslaget, och följdes härwid den i foms munalförsattningarne gällande röstgrunden. Ohyggligt nidingsdåd. Från Orihwesi skrifwes till Finska Danblaret den 18 november: Ett fofas wäckande dåd, fom bär beaid ten 15 tennes på aftonen, och hwortill maken ej i mannaminne för: sports i bdegfa nejder, är den seraliga anletnine aen till förewarante skrifwelse. Uppe på en bör och fal bernshöjs, benämd Kultavucri, på ett böfhälls afstånd srån wår stora kyrkoby, liager en enstaka bening, der en öldre enkefru Meurling bodde ensam med en piga. Då fru Meurling ans sägs behållen och hennes mwärnlöfa belägenhet mar allmänt känd, bade dessa omständigheter wäckt nås gon penningsniken nirinas lystnad, hwilken han tills fredestäulde genom dessa olyckligas mord och rånande. Detaljerna wid morden äro tils witare obekanta, vå gerninasmannen (man antager af wissa omständiaheter att det warit blott en) ännu ej aripits, och de olyckliga offren wid uptäckten som stette först följante morgon, längejeran more bragta till tystnad. En mintkerarig aesse, fom titslickats i nägoet slags ärende, återwände hastigt andlös af förffräcfelse, med underrättelse, att fru Meurlina, enliat bans förmenande, illa fallit samt låa liflös ech i blet framför fin trappa. Setdan solf samlats och man begifwit fia til ort och ställe, finner man pigan, hwillen gossen tagit för frun, liagande nes danför trappan samt frun i tamburen, dit törren stod öppen, bära gräsligt wanställra af flera och fora får af knif eller annat hwasst eaawapen i hufwud och andra retar af kroppen. En tel of trappan och tamburen woro bolstafligen örmers sköljta af blod. Jnne i köket och de inre rummen syntes deremot ej nåara frår efter morden, men te flesta lärer befunnes öpnate ech antagligen telwis pluntratde. Äfwen alla ven uflidnas pens ningar, hwilka, enliat hwat nårgon tror fia känna, för tilljället besteno fin till 4 a 500 mark, woro förfswunna. En del af filtret äterfans Harlem nadt, ehuru fromme. Huru mydet deraf samt vet öfriga, mördaren taagit kan ej bestämmas. Ti ven för merten tan slutas till deraf, att pigan, som samma afton warit i badstuga i byn, litet före fl. 7 återwäntt hem, men ännu ej bunnit in, förrän bon på trappan erhöll fin bane. Hon bes fans nämligen i sullkomliat fomma trägt fom wid hemgängen samt met en stickning i banten, bwilfet Hon äfwen på fin bat stuaufärd merhajt. ESinnena äro förfärligt upskafare öfwer denna hemska gerning, isynnerhet fom mörtaren ännu går fri.