Norrländska Korrespondenten – 28 december 1871, sida 3

stådse wåxande upplysningen, fredlia och human, som den är, äfwen på ett fredligt och humant sätt förwärfwa sig det politiska erkännandet. Föreningen will framgå med samhället, icke trots det. Föreningen är slutliaen förwissad, att ftatåmafs terna, ja, bela vet fwenska felket, lånat förtroens defullare sfola uppmärtjamma ech lyssna till en fromsstäunina, hwari ve förnimma ett wårtiat, ollwarliat och hofsamt, om oc fullkomligt upp: riktiat oc) oförtäckt tänkesätt, än ett fom lider af politiffa pasfioner Enär föröfriat Linlöpinas arbetareförening icke bar några anlertningar att förhemliga fina ftråf: wanden och ösigter, har föreningen, då Oftaöta Correspondenten beredwilliat öppnat platå för dessa skrifwelser, begagnot fia deraf. Föreningen önskar dessutom ingenting höare, än att skrifwel. serna skola blifwa få aumänt spritda och kända, fom mölliat. Då kommitterade tillåta sig att i Linköpinas arbetareförenings namn uttala dessa allmänna åsianter, sker vet utan all afsigt att på något otilbörliat fött miljo inwerka på andras öfwertygelse. Alltid skulle det emellertid wara särdeles wäl: kommet och kärt, ifall flera eller färre af rikets öfriga arbetareföreningor delaäfwo of; de åsigter och beslut, hwartill de kunna komma. Linköpings arbetareföreninas undvervåniga flrifwelse till kongl. maj:t följer här. Linköping ven 19 recember 1871. . C. F. Ridderstad, ordförande. Otto Th. Cederqwist. K. A. Gustavson. C. J. Fagerström. A. J. Ward. A. W Molander. C. Å Jonsson. S. Vergström. F. O. Limnell. C. Joh. Cleve. 112 Forsbeck. Carl Lindblad. J. Wikblad. Stormäktigste, Allernådigste Konung! Bland många maktpåligaanden, fosterlandets stateborgerliga utwecktling betingande reformer, som unter eders tongl. maj:ts höga regering blilwit genomförtda, intager representationsreformen 1865 otwijwelattigt första rummet. Motfserd unter många åratal af lantet med allmän förbopps nina, mottogs den jemmäl med lika allmänt jubel. Elt betydelsejullt och wigtigt blad wände fig ders med äfwen i wårt tonstitutionella s:ateskick. De fyra ritssstånden, hwilta splittrade landet i fyra olika, hwarandra oftajt bekämpante parti interedjen, upphäftdes hårigenom, på jamma gång ten allmänna röst och walbarhetsrätten antegs sasom aruntwal för ten representatwa författningen. En stor och titsenlig grunrsats mar sålunda ertänd. Det swensta foltet skoll intill ser naste ti der också med sann ech lefwande hängifwenhet helsa ven kenung, under hwars fosterlandetära och foltwänliga hänn refermen genomförtes. J wåra dagars rastlösa, alcrig bwilande firäfwanten innebär litwäl aumänt gagnande och nyt: tia förändring ide blott en tritit öfwer hwad förut warit, utan jemwål en witgat utsigt tU femman de förbättringar. Det är ret lefwande i hwad fom fer! När man derför wid närmare granskning af försattniagen finner, att just den ledande grund: satsen deri eller ten allmänna walprinsipen icke är eller bli wit genomförd i hela fin konselvene, ligger det odjå i naturen af denna omstäntighet att fambhälgarbetet terutinnan icke är afslutart, utan måste fortaåd intill dess den sista slutsatsen blyjwit dragen och uppnåtd. Såtan författningen nu föreliager är grundfats fen endast utsträckt till de besutne, de mera ber medlare eler de egentligen arbetsgifwante flags serna. ide till de obejutne, ve mindre bemedlade eller te s. k. arbetsbahöfwande. Förjattningens 14 I, bwari röft: od) walbarheteratten benränsas inom wiesa jförmöngenhetafar tenorier, upptrager nämt, en bestämd gränelinie dem emellan. Om de ebesutna och arbetande klasserna under ben tid, då ståndssörjattningen gällde, ide hwarten rätt insågo eller tiart förftodo sin politisktatillba. kasutta ställning, härflöt det deraf, att de delade den med få många andra samhälletlaeser. Men seran den nya författningen erfänt tesse, men fortfarande unrertrycker de arbetande klusserna eller låter vem, förbijedda, ensamma tvarstä i des ras förutwarante oberättigade ställning, inse de numera fulltomliat vetycelsen deraf och teri. Wieserligen bafwa wi of bekant, att enahanda census eller begränsning jäfom wiltor för utöfs wantet af den representatwa rätten, äfwen före finnes inom många andra länder; men wi bhaf: wa of äfwen betant, att hwarhelit den gjort fig gållande, ven frågan alltit rest fia wid fivan teraf, på hwilta jamhäusgiltiga rättsbegrepp den stott sig, en fråga, som, buru ojta den än med C 2 2 D — åå