wäder stötte på Skagens ref; att fartyget, den af: tonen vå sammanstötninaen fferde, under stark tiocka aid med fulla segel och läsegel; att befättningen skulle bestätt af nästan entast oerfaret fis folf och att särskiltt ingen bland densamma kunte tjenitaöra fom timmerman; samt att fartyget war vit i flera hänseenden illa utrustart, i vet storbat saknats och en få godt fom obrutbar vra funnits ombord. Sammanställningen af tessa omftånrigbeter är referentens werf; upgifterna woro dels strödra i sjelfwa witnesberättelsen, dels framtommo de såsom swar å de af parterna genom tomstolen framstälra frågor. Kapten Löf anmärkte unter frähnor till witnet, att fom han bewisligen ej warit tilftäreg mid däckelastens intagande funve försummelsen att ej tillfteppa tlysen ej mura bonom betant; att upaijten om gruntstötning å Stagens ref ledde af åtskiuliga osannolitheter, fär: skiltt den att fartyget ej styrt sådan kurs, att det tunnat komma tetta ref nära; att bland bejfättningen, såsom af mönsterruhan funre inhämias, fans fult få stort antal äldre erfarnare sjömän som öfliat more och enrast twå ljungmän; att far: tyget wisserligen entast haft en båt, men att dens na ingalunta warit få owärtig namnet storbåt fom witnet wille låta förstä. Salvesens berättelse om sommanstötningen och hwad derpå söljre öfwerenestämte noga med ben i Lendon afgifna. Wid upgiften om att, Morgo: nen efter sammanstötningen och vå norfta brigaen redan war i fiate, taptenen befallt losstastandet af den lina, bwarmed ten bräckta förmärsstan en på aftonen blifwit stöttar, i följd hnaraj Jörriggen gått förlorad och) farthget blifwit ur stant att nar vigera, frågade kaptenen, om ej witnet erinrade fig, att atskillig annan od) wigtigare stöttning på altonen anbrazts å förriggen utom renna gina, bwilfet witnet dock ej tunte draga sig till minnes. Salvesen berättare wirare, att, tå kaptenen ef: ter förriggeng fall sport honom, om det el syates honom rärligast att öfwergifwa fartyget, Salv. sen swarat, att det more kaptenens ensut att härom besluta. Jnom fig bade vod Salvefen warit al samma mening som kaptenen, enär fartyget etter nu lidna skator ej wirare lunde tryssa och fäler beg, om winden kastat om, tunnat drijwa met jutsta kusten, hwarwid sannolitt ej en enta man af besättningen lunnat rärtas; och tillare witnet fe: dermera, på af kärandeparten framsitållt fråga, alt äfwen ven föreställningen han efterhand bilvat fig om koptenens afsiat att sätta bort fartyget bidra: git till bang åsiat att fartygets öjwergifwante wore bet för besättninaen rårligaste, få framt re bade fina lif tära. Salvesen berättare widare om de operationer, hwilta unter steppsbåtens res sor till och från ren norska bringen wictogos å Löfs fartyg: att Salvesen pa ordter tapat ftorz stångsstaget; att han innan man lemnate larsyget märkt att rederställningen blifwit förstörd och ans fån fin ega stäl förmeta, att detta wertstäuts af kaptenen själf; att kaptenen och styrmannen en god stunt warit tillsammans inne i tajutan, hwoarunder twenne tjärpytsar samt åtsliuin torrwer på befallning till tem inburits, hwarjämte ett vuntante hörts inifran kujutan, samt att taptenen wid afresan afhöga taljer och barduner samt lö8bröt namnbräret, fom nerföll i sjön. War upaiften att kaptenen och styrmannen under sin teteå-tete i kajutan befunnit fia tennas aktersta del, anmärkte kapten Löf, att ju witnet, fom enlint egen upgift befann fig ute på däck, omöflinen tunnat fe, i hwilten del af kajutan kapten och styrman befunno fig. Salvesen war bestämd i sin upgift, att rå båten lemnare fartyget ingen rot eller spår till eld förmärktes från kajutan. En runkel punkt i tenna fat är det af befätts ningen undertecknade intyget, hwari, i motsate till besättningens sedan få wäl i Lonton fom bär af: gifna berättelser, förklaras, att untertecknarena (deribland Salvesen) ej längre wilja, i anseente till lifsfara, stanna om bord, fastän dertill af faptenen flera gånger upmanare och tillsa ta. Här om berättade Salvesen, att han jämte de öfriae undertecknat twenne af faptenen framlagda före klaringar, den ena firart före öfwergifwandet af det egna fartyget, det andra flera dagar efteråt ombord på den norska briaaen. Huruwita ret förra betyget blifwit upläst eller ej, erinrate han fig ide, oc) om tess innehåll hade han ingen aning; det senare betyget hade ej blifwit uptäst, men kaptenen hade sagt, att meningen dermed en daft wore att inför konsulatet i London wijsa, ett tapten och besättning warit ense i beslutet att ufwergifwa fartyget. Då ett of dvesfa betvya i oris ginal förewisares Salvesen, förklarade han fig wisserligen igenkänna fin namntecknina, men om ret papper ban untertecknat warit af vet formatet och ten färgen, kunde ban ej erinra fig. Det föres faller något eget, att Salvesen, fom ju från lånat tilbaka miftrodre taptenens afsigter, få obesedt ritade sitt namn under hwad som förelades bo: nom, — Ombord på den norska briggen skall Löf hafwa upmanat Salvesen (eler besättningen i ae