Norrländska Korrespondenten – 19 december 1871, sida 2

från Kragers, men hade hwarken denne eler allmänna åklagaren fia bekant, om ban nu wore tilstädeskommen. Altså utropade rättstjänaren, på ortförantens upmaning, med ljutelig röst namnet Jeppe Salvefen! i rättens förmak, men utan att någon Jeppe hördes af. I afwaktan på dennes wäntade ankomst upsköts målet till d. 16 nästk februari, få framt ej åklagaren innandess begär dess uptagande till handläganing. Swarandens yrkanre, att målet genast måtte genom fast dom afgöras, blef ej af rätten bifallet. Först nun, efter omkr. 2 års tid synas några werkliga bewis i detta mål börja förebringag, fe: dan det sina första starier blifwit på ett, efter hwad det synes, höast besynnerliat fött behand. ladt. Detta gåller åtminstone om det sätt, bwar: på generalkensulatet i Lonron tagit hand om saken. Följten häraf mar, att man ännn i fom ras, buru starkt man än kunde anse de förekom ma osmstäntiaheterna tala för Löfs brottslighet, ej emot bonom bade tet minsta juridiskt giltiga bewis. Den 6 september inträtde tock målet i ett nytt skere, i ret mid råttens denna dag bållna sammanträre L P. Sunrin, konstapel å Löfs fartyg, tillstädcekom och aflate etelig mitnegberättelse i hufwursaklig öfwerenestämmelse met den inför konsulatet gjorta reklamationen. Enskilda punkter i denna witnesberättelse synas emedier: tid swära att förena dels med hwarandra, tels med bwad man från annat håll wet, dels med tet i allmänhet möjliga och täntbara; och Sundins witnesmål är lånat itrån att undanrödja vet mörker, fom hwilar öfwer tilldragelsen. Med så mycket större jpänning motser man Jeppe Sal. vefens antomst od) ve uplysningar ban fan bhafwa att meddela. Often FKA KY OM MM fyr Af mn