Norrländska Korrespondenten – 16 december 1871, sida 2

jämwäl afses att göra den swenska äångbåteflettan tänd i dedsa farwatten somt att, om möjliat bi draga til nya handeleförbinreljers anknytoante. Ett märlligt teftoments-ärende medrelas af Af tonblatet unter rubiit: Försmådd wälmwalja. Sekreteraren i krigsbofrätten, arefwe E Poese förortnate i sitt den 9 maj 1868 uprättade testa: mente, att sedan åtskilligaa af honom besilämta te: gFater utaätt, skulle bang öfriga förmögenhet till: falla gcesen Gustaf Erik Sigiemund, förd den 14 juli 1865, oc) fon aj benjwarjwaren Schmit ts dotter, Hulda Schmitt, få wira nämude gesse af motren inom tre månater efter grefwe Pesses död till upjostran öfwerlemnares antingen till fröken Henriette Pesse eller framlirne lanrgböf: ting Nermans enka; men om Hulta Schmitt icke unterkustade fia detta wilkor, flute gossen wara förlustig testamentet, och det lapital, som skolat benom tihlkomma, tillfalla rikaarkwet, för att på det fött anwändas, fom testator bestämt Ejter arefwe Poeses ven 19 juni inträffade dör, underlät Huta Schmirt att aflemna gessen till up. fostran på sätt grefwe Posse föreskrifwit. Såwäl er kutoru fom andra personer gjorre sia moden möda att öfwertyga modern om det orätta i henneg handlinassätt mot senen, men utan framaäna. Emellertid bewakates testamentet, enliat k. m:ts föreskrift, af justitiekansleren för arkivets räkning. Då likwisst k. m:t på riksarkivariens och öfriga weterbörantes framställning, ide ansån billiat, att aossen, till följd af morrens obenänisamma bandlinassätt, blef beröfwad ven sördel, fom te fator welat berera honom, så afläts en kal. pro: pofition till 1871 årg rikstrag, hwari framstäldes, att gessens rätt till donation skulle, mot wissa vilfor, restitneras, hwartill ock rikedagen tems nare sitt bifall, derwid föreskrefs, att om gossen inom tre mänater efter det hang förmynrare om rifetagens beslut fått behörig kännedom, blifwit till någondera aj be twånne af testator upgifna personerna aflemnad för att upfostra goesen, men eljast icke, komma i åtnjutande af hwad i testamentet henom tilltrelats. Genom öfmerftåthälar reämbetets försora fick gossens förmyndare den 10 sistlitne juli vel af nyssberörda beslut; men ten 14 okteber anmälde förmyndaren, att hän icke kunnat förmå Hulra Schmirt, att inom den förestrijna titen aftemna gossen till någon af te i testamentet upaifna persenerna, hwilket ve äf: wen intynate. Med anlerning bäraf har k. mt ten 26 sistl. oktober anbefallt öfwerftåthällares ämbetet dels att wirtaga Åtsärder för de teftar menterade medlen8 lyftning och dels till ftatätone toret aflemna dessa, för att tillhanrahållas riks. arlivarien, fom eger att tem anwänta, på sätt afitone arefwe Posse föreskrifwit. Härtill fon läggas att Hulta Schmirt anstält rättegäns i af sigt att blijwa erkänd såsom grefwinnan Posse. Återigen Helga de la Brache. En Steckholms. brestruware till Nerrt T. berättar: I ett af MRNoritöpingg Tirningars senaste nummer såg jag en notis om att fröken prinsessan Helga de la Braches sällstkopedam, mamsell Aspegren (ej Magnusfen) swultit ibjäl; detta aaf mig anledning efterhöra förhållandet, och vet eger nog fin riltighet, få till mida, att nöd ech brift framfal: lat den brösisiukdom, för hwilken bon dukade unter, och bon yttrade själf på dötebärten, att om jaa bara bare någonting att äta, känner jaa nog att jaa kunde blijwa frisk inen. Denna Helga de la Brache är en märtwärdvig företeelse, och jag bar för närwarande i min ego papper (ori: ginalbref och handlingor), fom låta bennes forge liga historia framstå i en högst märkwärdia dar ger, föra hbedrande för en mängd mer och mindre bögt upsatta personer. Härmed mare rod ide sagdt, att jaa tror benne wara ben bon utgifwi: fia för, nämligen Gustaf den 4:de Adolfss rotter; men någon waktmästarerotter Magnusson är hon ide häller, trots lettor Norrby, fom i hela den: na affär äfwen spelat en ful roll. Betecknande är, att hon ännu helt nyss worit erbjucen huld och skytd hos honom och att behandlag säsom en soster — om bon blett mille omwänta sig och bluwa en fann friften. (Jag har tetta ur för krasie källa.) Utrymmet medaer mia ej att nu meddela mina läsare någon Yretosörelfe för den intressanta ros man, som innefattas i re luntor, jag har på mitt ffrifbord (Helaa te la Brondes papper), men få mycket will jaa anmärka, att faktiskt är, det ben år 1860 fick fia ett årligt anflaa af 1.200 ver bewiljart af konung Carl 15:te och att detta arflag år 1869 ökares till 2,400 ror om året, bhwilka metel utainao från utrifeg.fabinettetg hemliga fond, äfwensom att fröfen-mamfell den 4 februari 1870 upkallates i utrikestepartementet för att delgifwas den underrättelfen, att frökens pensien med den 1 januari hade indragits, på fo nungens befallnina. Att samtidigt alla bidrag från andra högre håll upphörde, weten I genom titningarne, och att under sårana omståndigheter bet ide dröjde innan nöden sted för dörren, we ten J och