karl. Det är sannerligen föga troligt, utan får man ål antaga, det han, såsom ussftottet uttryder fig, skall söka att för dilligaste pris få en beftedlig kari, hwilken gör honom få litet beswär fom möjligt. Huruwida dod ide sådant sätt att rekrytera fan wara lämpligt, med hänfyn till den förs ändrade ställning indelta soldaten slulle komma att intaga enligt Kongl. M:ts förslag, torde ide behöswa närmare uns dersökas. Em dess olämplighet äro ocd alla sakkunnige ense. Men äwen underhållssjättet är ide egnadt att bereda tillgång till såsom bejäl krigsdugligt folk. Såsom utstottet riftigt framhållit, fan det omöjligen för förmågan oc ins telligensen wara synnerligen uppmuntraade att såjom högsta belöning för sträswande i sitt yrke fe framför fig möjligheten att, hwad flertalet beträffar, blott winna korporalsgraden oc) med den en lön af högst 200 rdr om året, eller för ett litet fåtal att awancera till underofficerare. Torpstugan och och fåltäppan torde wäl ide heller innebära något så tlodans de, utt urfigten att af dem komma i besittning förmår att indraga de uppåtsträswande andarna i den indelta avmeens led. Snarare är wäl ett dylikt framtidsperspektiv egnadt att bortjaga dem derifrån, då det näppeligen kan inleda i frestelse andra än dem, som ide huswa någon annan äres lyftnad än att med sina händers arbete så bröd för dagen och ide funna få det bättre på annat Håll, eller dem som wilja gifta fig oh derföre länata efter att få fort fom möjs ligt få ett eget tak öswer huswudet. Till allt detta kommer, att Kongl. Maj:ts förslag till anffafining oh underhåll af stammen ide stämmer öjwerens med allmän wärnepligts konseqvänjer och står i motsägelje mot den tillämpning af en uisträkt wärnepligt, fom samma förslag i öfrigt ifråga ätter. Det ligger i den allmänna wärneplig:ens natur, att man ice får srån en ålderskategori till en annan draga undan dem, hwilkas egenskaper göra dem i militäriskt hänseende särstildt duglige oh hwilka således lämpa sig till bejäl och ledare för fina jemnåriga kamrater. DTetta wilkor har i det kongl. sörstaget blifwit så litet iakttaget mid bestämmande af tjenstetidens längd för stamuen att t. er. i landstormens sörsta uppbåd, som, enligt det nådiga förslaget till wärnes pligtslag, är asfsedt, ide allenast att ersätta sörlusterna inom den akäwa armen, utan äfwen, enligt Y 44, att nppträda i, slärstilda korpser hwarhelst det inom landet fan erfodras, ide finnes tillgång tull något besäl, med undantag af dem, som fullgjort fina båwäringsöfningar såsom bejäl. Etule dertill dessa ide få större krigsbildning än hwad i i det kongl. förslaget till förliden riksdag ifrägasattes, så torde deras tjenster, såsom ensamme Eommenderande i fandftormgbatals jonerna, bliswa af twifwelaktigt wärde. Widare skall det måhända för dem bland herrarne, hwilka ej haft tilljälle att djupare sätta sig in i den omsattande frågan, derjöre att de ide äro fadmän, eler ide deltagit i utskottets arbete och förhandlingar, dod föranleda till wissa reflexioner beträffande det kongl. förslagets bestaffenhet, då de finna, att detta jörslag ide på något enda Håll funnit någon, som welat helt och hället oc obetingadt lemna detsamma siit godlännande. Här finnas wisserligen många, som wilja, att det ändock skall antagas, och wi hafwa sålunda här dessa tio reserwanter, hwilka uttalat fig i sådan jyftning. Men jag hemställer, om den Hjelp, fom härigenom kommit det kongl. förslaget till del, fan sägas wara färdeleg tilljredöftäls lande eller wälbestäld. Ide i affeende å någon enda punkt anse dessa reserwanter fig funna owilkorligen gilla förslagets innehåll, utan de tilistyrka detfamma punkt för punkt endast emedan de söreställa fig, att något nu bör göras för att winna det fötesatta målet, och derför att de synas tillhöra dem, fom anse såsom snart fagdt en ambitionsjak att ide den urtima rikådagen aflöper utan resultat, men ingalunda derföre, att det bör göras jå, iom jörslaget bestämmer De sörtlara också slutligen, att 1å de förorda förflaget till antas gande, få förena de, sig om ett tillmöteggående, fom från deras synpunkter måhända ej är mindre långt fträdt, än det, somz af de flesta med dem olika täutande påkallad.— Vifallet är ide smidrande. (HForti.)