som blifwit der injmuggladt eller intaget utan mogen öfwerläggning samt för hwiltet ide utffotters alla ledamöter bära full oc) medweten anfroarighet, och hwillet ide jag i främfta rummet är lita willig som siyldig att förswara. Jag öimergår derester till de anmärkningar, fom blifwit af söregående talare sramstälda emot betänkandet. En talare från stadsrådsbänken, hwilken öppnade dagens bebatt, har sålunda bland annat, sörklarat, att han i detta utslottets utlåtande ide kunnat spåra någon önskan att lösa landets lifsfråga eller någon upprikig sträswan att sätta wårt förswarswert i betryggadt stid; att produkten af utskottets arbete wore sör fosterlandwännen nedslående; samt att det utgjorde en uppenbarelje af tillintetgörelsenssmakt. Han fat te slutligen i fråga hurunwida usstottets ledamöter ämnade widhälla fina åfigter. Alt detta är — såsom herrarne bes hagade finna — rätt allwarsamma besiyllningar. De må dod fiå för den ärade talarens rälning. Jag ämnar ide swara på flamma sätt. Jag stall Hålla mig wid hwad som är faktisit oc) som har passerat utan att tillåta mig några fuppositioner om hwad sramdeles från den ärade talarens sida må funna sse. Den högträdade stadsrådsledamotens uts ialande har emellertid beredt mig en sördel så till wida, som det besparat mig beswärliga omskrisningar wid ett till älle, då jag mill wara mydet tydlig. Hwad widkommer herr stadsrädets förklaring, att utskottets mål ide wore tydligt, men regeringens deremot klart, jå kommer jag till denna sat längre fram. En annan anmärkare Har sörnämligast wändt fig emot utstottets sammansättning; beklagat att denna ide warit jådan, fom han skulle önslat; tlandrat, att utffottet ej wore omogent m. m., m. m. Såjom ledamot af utskottet är jag naturligewis förhindrad att yttra mig, huruwida jfammans fättningen warit lyckad eller ide, men det wissa är, att, äjs wen om herr Carien der wunnit intröde, denna omftändigs Het ingalunda stulle hafwa bidragit att öfa utffotters Homos genitet. Hwad beträffar herr Carlens ogillande af de fifta raderna i uisfottsbe:änkandet, få slall jag ide underlåta att derpå sedermera swara. 3 öfrigt Har af alla föregående talare, shwilka Här uppträdt såsom motsiändare mot arssottet och dass betänkande, antagits säsom en distussionsmanöswer att framhålla, hurusom utslottet slulle Hafwa uttalat fig för en militärorganisation ef ter preusfiftt mönster samt att utffottet welat grunda landets förwar uteslutande på allmän wärnerpligt och kastat ftamiy stemet öjwerbord, — au af ulstottets åsigter slulle nödrändigt sölja en sullständig preussist organijation med fin treåriga garnison för all landets ungdom, — militärdcepotism, — frihetsfiendtliga inrättningar m. m. i samma wäg, — allt i assigt att göra utskottets framställning misstänkt. Tywärr, är det dod alldeles ide händelsen — jag säger detta tymärr från min ståndpunkt — att utffottet uppstält den allmänna wärnepligten såsom den enda grundwalen för mår härordning. Mina åfigter i detta hånscende känna de, fom arbetat til sammans med mig sedan 1867 års riksdag. Jag sår obe tingadt på denna grund ännu, churu jag för närwarande måste låta desja mma åsigter ligga nere, då jag nödgas ers tänna od) inser, att jag för ett sträfwande i sådan rikming för tiden ide stulle hafwa att påräkna-något kraftigare bis stånd från riksdagens sida likaom ide heller från regeringen, Jag beklagar att det jå är. Men denna min personliga fäls ning till frågan slänker mig doc i detta ögonblid den fördelen, att jag är sullkom igt opartisk att funna fritaga ut ffottet från de gjorda beftylningarna. Usskottet har ingalmns da kastat stamsystemet öfwer bOrd. Möjligheten att med någon sannolikhet af skäl funna göra utftottet en dylik till mitelje torde endast wara att säka deruti, att utskottet icke funnit tillfället lämpligt att jiramkomma med något nytt or anisations-förslag, utan instränkt fig att pröjwa Kongl. aj:ts förslag i def huswudgrunder och förklarat, att, en. ligt utslotteis åsigt, den indelta armen ide passar såsom stam för en folkbewäpning. Jag beder eder, mine Herrar, obiermera, att det är någon skilnad emellan att förkasta ftamprinz cipen och att ide gilla den fram, fom af Kongl. Maj:t blifwit föreslagen. Hwad ulsstottet mill, Har oc blifwit fatt i fråga. Jag anfer det wara tillrädligt att swara med en hänwisning till innehållet af utskottets betänkande. Jag wågar tro, att för den, fom fon läfa ett utlåtande i denna wäg och mill läa det rätt, någon anledning ide ffall finnas till twefsamhet om fwad utslottet wil. Jag tilåter mig dod att i sammanHang härmed framhålla och betona, att det ingalunda är nödwändigtwis gifwet, att man ide mill något, derföre att man ide absolut will hwad regeringen önffar. Detta ärsett uprepadt och falskt påstående, mot hwilket jag protesterar och som jag tillbakawi ar. Den siste talaren, hr jjöministern, har äfwen beträdt dens na bano. Åjwen Han Har sökt att göra ustottsbetänkandet misstäntt säsom ledande till något, som usssottet ej welat uttryda, od till bewis härför har herr stadsrådet behagat anföra några ord, dem uistottet yttrat om nödwändigheten att organifera landets förswar på den allmänna wernepligtens grund, och han har sörklarat att detta wore att komma raka vägen till det preusfisia fyftemet. Men om detta ssall wara händelsen, när utstot:et talar med någon förre wärma om allas wärnepligt, fan jag ej förmoda annat, ön att fallet måste blifwa enahanda, när regeringen warmi hyllar denna princip. ch att regeringen i detta fall yttrat fig jullt fifa warmt fom utffottet, torde herrarne erkänna, då jag er inrar om ett yttrande af Herr krigsministern, beträffande bes märingsinrättningen, i det underdåniga memorialet af den 31 december 1868, der, sid. 105, det heter, iom sölier: Det är dod på denna institution och def utbildande, som bemwas randet af wär sjeljständighet i Huiroudialig mån måste hwila. En tlar och lefwande insigt Härom måfte nationen tills egna fig. Jcte med likgiltighet eller obenägenhet, utan med tillitsfullt förtroende och fosterländsk hängifwenhet måste denna allas wärnepligt af folket omfattas och så omhulldas, att den såsom en medborgerliga rätt wärxer in i folkmedwetandet. Jag hemställer, om ide detta är ett lika få warmt uttalande till förmån för den allmänna wärnepligten, som någonsin usstottets. Och om man har rätt att fupponera, att utffottet med sitt lofprisande yttrande om samma sak will söka att komma till något annat än utskottet Haft på läpparna, är det blott en enkel konseqwens, att man eger befogenhet att förutsätta enahanda assigt äfwen hos regeringen. Jag tror mig härmed hafwa brutit udden af denna mot utstotiet riktade infinuation och lemnar den å sido för att öfwergå till en granskning af Kongl. Maj:ts armesörslag och tillifa till hwad utffottet i betäntandet yurar om den ins delta armkens lämplighet såsom stam, derom den sörste ta laren under denna öfwerläggning tillkännagaf, att han ide aktade nödigt att widare uttala fin åsigt. Jag will om detta sätt att debattera en wigtig fat i sörbigående endast föga, att ide fulle jag ansett lämpligt att få hastigt passera sjelswa hufwudpunkten och aldra minst om det warit jag jom slämt mina motståndare mig hit till mötes. Såsom en inledning till denna min granslning anhåller