Norrländska Korrespondenten – 7 december 1871, sida 1

2 17 r U Smdöswall d. 7 decemb:r. Wi hafwa meddelat magistratens förklaring i anledning af fiskerskapets beswår öfwer boramå starewalet men torde få än en gång dertill äter. komma på arund af tet oebehaaliga uttryck en der förekommande strof utöfwat på allmånheten och på oss. Manistraten påstår nämligen att det warit önskwärdt att k. m:t ej blifwit beswåradt med en få obetänksam, för att ide föga, lättjinnig klagan. Säterligen bar magistraten härigenom gått ut. om fin befogenhet på ett sätt fom man wigferti. gen ej funna wänta af en formkunnig myndig bet. Man beböfwer alls icke insåta fig på når gon undersöknina om klagomålets beskaffenhet för att inse huru bjärt tjänstemannaöfwermodet lyser igenom den anförda frasen. Vi weta ej bwad fifferffapet skall såga om den förebråelse magiftras ten i tessa ord tillåtit fia rigta imot detsamma men tet more naturligt om sinnesstämningen in: om korporationen deraf irriterades. Det är dvod märkwärdigt hwad myndigheterna inom småstäderna äro osfördragsamma imot alt, fom innebär åfwen den obetydligaste sjålfständighet och gär ut på att håfda lagliga rättiaheter och buru gerna de aripa an hwarje tillfälle att snärta sälunta missbaatiga handlingar eller personer. Jmelertid får allmänheten derigenom tillfälle att fe hwars ondas barn te äro och tenna insigt skall bidraga till enig sammanslutning för att tillbaka wifa dyr lika öfwergrepp. Janan wi lemna förklaringen, fåsta wi ups märtfawbeten å tet inrirekta erkännande magi straten lemnat i råna om walprotokollets af las ganderna påstärta oriktighet. Reflexionerna vers öfwer göra fig själjwa. J åtta dagar har wårt land haft en ny frigge minister, E. O. Wejdenhjelm, om hwilten äfwen rageringens wapenrragare inom pressen ej weta hwarken ondt eller gort. Man hade dod wäntat fia, att t. er. Aftonbladet, fom i ministerkrisens dogar få strängt framböll den politiffa anftänviar beten såsom en högst mwiatia synpunkt för berör mandet af landtmannapartiets levante mäns lämpe liahet för statesrårstaburetterna, nu frågat fia själf oh regeringen, om det werkligen fan wara politiskt anständigt, att en man fom ej på ringaste fått dokumenterat fin rugligbet fötted i spetsen för tet tepartement fom om hänter bar wårt lants mest brännande fråga. För mår del bettar ga mi trjupt den metsträfwighet fom på högsta ert wisat fia imot folkets oförtycbart uttalare witja och hwaraf wi fe en yttrina säwäl i förre krigsministerns återtagande af sin portfölj som och i ben i fråga warande utnämningen. Med eller utan skäl skal nämligen allmänheten upfatta det förra säsom ett uttryck af byråkratisk ömtålig bet om egen makt hes regeringen och ett försök af densamma att stålla sig alldeles oberoende af rikstagen. Men i längden gär det wäl åndock ej för fia, att hrr statsråd ringakta rikedagens för troende, helst efter de nya walen hela riksdagen men erkannerligen def första kammare torde foms ma att wisa en Helt annan och folklig fysionomi. Det närmaste bekymret gåller imelertid frågan om wårt förswarswäsendes ordnande. Skall den regering fom förklarat fia anse ala andra landå: ongelägenheter böra wika för denna, funna möta foltombuten utan något förslag dessangående? Och om den ide detta fan, i hwilken rigtning kommer det nya förslaget att gå? Krigsministersutnämningen uplyser terom ingenting utan lemnar landet lvar i en ewisshet fom är alt annat än angenäm, Om förre krigsministern Abelin ytrar Stodholms Aftonpoljt följande: Få departementechefer hafwa på senare tider utwecklat en så euttröttlig werksamhet och i sitt wärf nedlagt få mycken möra fom br Abelin. Hand karaktär war i allmänhet hererlig, äfwen om man ej aldeleg fan frikänna honom från en mf småsinthet ech förföljelselusta mot olika täns kande, fom af honom kunde ätkommas. Deremot saknade ban, litsom beta den ministår ban tillbörde, hwarje högre politisk och tywärr äfwen militårisk blick. Han såa aldria bwad klockan mar slagen; och han kunde eller försökte aldrig upfatta den allmänna meningens gång, utan fom