De der små sodertopparne äro rätt roliga att undersöka. En fort af dem kallas granater, och de äro som julzattrapz per, ty Dde dölja i fitt inre litet krut, bara några stålp; och äro få luftigt inrättade, att då spetsen råkar ett någorlunda hårdt föremål, få antändes krntet och leksaken springer sönder i åtstilliga bitar, hwilka funna stada solk, om man ej aktar fig. Andra af dessa toppar äro ej ihåliga, men få hårda od) oböjliga, att om man kastar dem eftertryckligt, hälst med tilhjelp af en kanon och ett haljt sentners krutladdning, få ha de kraft att få sönder både sönster och dörrar, folk och hästar, ja, till och med ett stålpansar af åtffilliga tums tjodlek. Alla fivilijerade nationer hafwa blijwit få intresserade att ega dessa fafifroppar, att krigsmän från olika länder bliswit fända till Ankarsrum för att öjwerwaka att de bestälda fuz lorna måtte bli rätt Hårda och wälgjorda. Danssar, Norrmän, Holländare, Fransmän, äro der ofta, men några hyss jar synas der ej, annat än kolryssar. Hwar och en har fin modell; men Danmark har den tyngsta forten, ty fom detta lilla, wänliga land ej sjelf wäger så mydet, så möste deras kulor istället wara få mydet wigtigare. Alla äro de ange lägna att så sina proschektiler i ordning, ty om det stulle salla någon furste in i att oförsigtigt kasta några sädana der stålklumpar på en annan fursics trogna undersåter, få fan denne sednare ej wara få ogrannlaga att han ej will ges nast bewara artigheten på bästa sätt. Det är derför med dessa ariiklar fom med få många an dra, de äro på modet och efterfrågan är stark, hwilket oc betingar prifet, fom dod ännu är måttligt. Wåra Swensta 300 s:älkunds kosta blott 64 Ådr st., utom transport, ladds ning, befigtningsfoftnader etc. etc. Tå mon bllänker att på ett år äro förfärdigade några tusen st. direrse kulor od) granater, och att nu är påbörjad en ny Swenff beftällning af 1,000 st., fådana, hmilka full göras på 3 a 4 månader, få fan man göra fig ett någor: lunda begrepp om tilwezkningswärdet mid Ankarsrum blott för profdjettiler. Men låtom oss nu göra wårt besök på stället. Tå man kommer med ångbåten från Westerwik landstiger man wid Werkebäck, Brukets lastageplats wid en mik af De sterjön; och der förbänrade kajbygnader och magafsiner m. m. snart komma att upföras. Terijrån far man 644 mil landwäg, förbi Torsalls nyligen återuptagna koboltgruswa, fram ull Bruket, hwilket, liggande mellan ssogbeklädda Höjs der mid en ström, som förenar twänne sjöar, liknar en lis ten köping. Lär fer man den ständiat flammande masugnen med blågwerkets aldrig tröttnande stämma, twå gjutningehus med små kupoloch reverber-ugnar, mekaniska werkstaden, derpå riifontoret, der alla de diplomer äro upsatta fom Brukeis tilwerkningar tihwunnit fig wid olika werldseppositioner. Widare en stångiärnsjmedje, der den gigantiska mumblingöhammaren kommer hela marken att darra mid fina flag; en manusak urimedja, en mjölkvarn od ett ågwerk, der Brus kets betydliga timmertil gångar sörsågas, På egorna finnes dessutom ett pikbruk. Föröfrigt är på stället postkontor och telegrafstation samt ett nyligen uppfört stort och elegant mård: hus. När här ill kommer en mängd magasiner och kolhus lamt den talr ka brukspersonalens boningsoch uthus, få fon man lätt sörstå att det fer ut på platjen. Tisponentbygnaden ligger på en fulle och är till det yttre gansta ampråkslös i jämförelse med andra, på fednare tider i smaksull fal upförda bygnader. Utfigten derifrån är os ändligt wader, dels utåt en smal sjöwik, dels nedåt bruksdammen, der swanorna jcgla mellan de lösklädda, branta fräderna och ett litet inbjudande barhus ligger mid en Holme, som är ordrad till part och på hwillen De Maresla amiljegraswen är b.lägen. Man Förwånas öfwer den stora mängd järn fom i flora högar ligger nystappladt omkring gjuterierna. Det är alt kasseradt gju:gods, ifrån de wäldiga järnwägekorsningarne ända till de minsta mahusgerådssaker, som ligga här huller om buller och wänta pa att krossas och nedflörtas i mass ugnens ginungagap. Tå jag ååg en pankakspanna, en granat och en grasm ård ligga mwid hwarandra, tydte jag det war en bild af ufwet, niatbekymmer, fiendskap, gratwen eller i andra ord: lifwets uprehåle, lijwets strid, lifwets slut. Hwad som wäctte Min uppmärksamhet war de som stora tegelstenar sormade slaggstycen, glasglänsande och grönådrade som malatit, hwilku begagnas tll hnsbygnader. Mydet annat hade wäl odiå warit wärdt att närmare bese men :Brufets tila ångbåt kallade med fin pipa, jag måste stynda ombord och for så genom den madra Långsjön, förbi Ankarsrums wälbygda herrgård. 114 mil från Bruket, upp till Hummelstad, en af de många utgårdarne, der man jär fe att å wen landibruk och ladugårdsslötsel här följa med fin tid. Ejier ett par mils landwäg fom jag fram til lilla Wimmerby, fom ligger der få tyst oh wäntar på en kanal i norr oh en järnwåg i föder.; —1— —1— —r —