för hand; sedan slär man för allo äfwen igen luckorna och eldningen är färdig. Den som will försöka detta eldningssätt skall finna att han en half timma efter elrningen knapt skall tunna bål: la handen midt framför på öfre delen af fafel: ugnen, rer den eljest wid samma tid är föga mer än ljum. Med eltning affed att af ett wisst kvantum med framlalla och för t. ex. ett balit dygn mapafinere na få mycket wärme fom möjligt. Wid en hastia förbränning, då spiellet öpnas helt öd) hållet och luften far ohejdad tillftrömma genom de på mid gafwel ståente luckorna, bortgäår en alt för fer del af wärmet genom skorstenen i yttre luften och allenast en ringa del deraf hinner inpyra fafel: ugnens stenmaesa. Dels bortgår en del trägas oförbränd, emetan ren ej hinner nå furbränningag: araten metan den ännu är eltens närbet i eld staden, tels foöordras i alt fal en wiss titslänad för det werkligen frigjorda wärmet för att inträn: gå längre än till vtan af tegelröret. Ju länare man säledes lvarhäller tet aenom förbränningen frinjorta wärmet på wägen genom kafelugnens labyrinter, desto mera hinner tet der alsätta fig oc) magasineras i kofeluanens maesa, bwarifrån setan wärmet hela tygnet casbrutet sprides i rum: met, i stäbet för att vet eljest efter en bastig ae: nomfart af samma tabyrint, lika haftiat säger far telugnen farwäl od) kommer till godo åt — trå: fana! Som den på fenare åren i Handeln förerommande s. k. Gasoljan munnit ett jå almänt och rärwist erkännande såsom ett bäde billigt och beamämt lysmaterial, få torde det ej wara ur wägen — hilst man få ofta hör swåra olydee fall inträffa, i öljd af fel oc) owarsamhet mid def Handtes rande — att nämna några ord om: Gaslampan, dess rätta bruk och stötsel Emedan hwart och ett lysämne sodrar, för att funna rätt förbrinna, särslildt konsiruerade lampor oc) wekar, alt efter lycämnets olika egenstaper mam, få bör man jom en gifz wen regel aldrig försöka att t. er. bränna fotogen i gaslame por od) ännu mindre gasolja i fotogenlampor m. m. dylikt. Af de i handelu förekommande lampor aff dda för gasolja, nnes flera slag de likna hwarandra till sormen deri att de esiå af små låga stympade koner, hwilkas öjre smalare ända fins tillsluteu of ett med gängor sörsedt lod. fom fan tätt til struswas och hwarigenom ett malt rör för weken bliswit trädt och fastlödt. På bottnen af lampan och rundtomkring dess sidor inwändig: fins inpadad wanlig swamp eller bom ull, lemnande blott kvar ett litet af metallnät begränsadt rum i midten af lampan jör weken. Swampan eller bomullen är blott för att kunna uppsupa och mel an sina porer krarhålla just den qvan:itet gasolja, hwarför lampan blijwit fonfiruerad; fyller man på mindre olja än hwad swampen förmår upp uga, så brinner lompan icke så länge den kunde göra; syller man deremot på mera än freampen förmår behålla, eler få att oljan tydligen synes öfwer swampen, få blir ges nom ijjelswa swampens urpn ärmning, sedan denne blismit påtänd, gasu:wedlingen för stor, hwadan ett tryc inom lams pan uppsstår, fom drifwer ut den ö werflödiga oljan genom röret med fara att hela lampan fattar eld och kan springa sönder. Utanpå det i lampans loc sastsittande röret sör weken fins ett annat som kan sliutas upp vd) ner, hwars ändamål är att funna moderera lågans storlek, utan att betöswa röra weken samt för att medelst en påsatt Hart funna tillstiuta lampan då den ej begagnad, hwarförutan gasoljan eljest slule för: flyga eller afdnnsta. Humwudmwilkoren för en god gaslampa är att den är solid od) till alla delar sulkemligt tät samt att den är fold med swamp få mycket waraktigare än bomullen, emedan denne fmåningom padar fig eler faller tilljamman. hwarigenom dess förmåga att uppsupa och kvarhålla oljau minskas, så att lampan oitare får på yllas. Bland de i handeln förekommande lampor äro de af pros fessor Wilander konssrucrade wid Skulluna bruk of mecsing tilwerkade hittills de bästa. Det fins ä wen en annan forts lampa med blott ett enkelt rör fom befins alldeles tilslutet i öfre ändan, men hwarest ikwäl finnas fyra i kors sittande mydet fina Hål, hworigenom gasoljan, efter rörets uppnärms ning i en ljuståga eller med en på:änd strykstida tar eld och brirner med utmärkt klara och ljusa lågor; men till allmänt bruk torde dessa mora mindre lämpliga oc warakiga, då cöret få lätt brännes upp och fofinaden desutom blir minst dubbett få s:or — tå ljusstryrkau ide tas i beräkning — mot den föregående, hwars ly ande förmåga är fullt tilrädlig för wanliga behof. Scm gacoljan är co lätt flytande, mydet flyfig och lätt antändlig wätsta, måste wid dess handterande wissade förs sigtighe emått iakiagas. Dessa äro likwäl af ganssa enkel bäslaffenhet ty man behö wer blott. 1) Fömara oljan på fullt täta, Helt bledkärl, på ett af slildt och swalt ställe; 2) Aldrig handtera den eler fylla på lampan annat än mid dagsljus; samt 3) Äldrig fylla mer olja på lampan än hwad swampen förmår behålla. Weken till lampan görcs af wanligt liusweksgarn, hwaraf man löst san manlägger 10 — 16 trådar, alt efter rörets storlsek och af lagom längd, få att den wäl når bottnen i lampan. Wid begagnandet är sedan ingenting annat, af nöden än att: . 1) Såla ocken mäl ren oc fri från fot, derigenom att man putsar ech klipper bort alt ejter fom denne kolas i äns dan, ty i annat fall brinner lågan ej med den klarhet den fan, hwadan ljusstyrkan betydligt minskas. Detta gäller oc för få mäl det fasta som löja röret fom omger weken; dessa böra ssädse hållas rena och blarka, åtminstone på öfre ändan näåmast lågan, hwarigenom de äswen lättare siå emot förs bränningen od) bli waraktigare, samt 2) Att slaffa fig ren och oförsalstad olja En på få lätt stött lampa med sagde antal ändar i weken, förbränner wid full låga 5—6 ort gasolja på 3 timmar, och fom lampan (Skultuna migfingg-) rymmer cirka 8—12 ort gasolja, så räder en påsyllning wanligen 6—8 timmar, bwilket, efter ett pris af rdr 1: 50 pr kanna, ide öfwerstiger KE RR äre I timman