Norrländska Korrespondenten – 2 december 1871, sida 2

öte känner mr R. ej något Sian te efter fin bemlomst från Nerge til Toms i december mås vad sistlitet år skiltes, ha ve ej sammanträffat. Det war rå B.ziers alfiat att ingå såsom offiser wid franska armäng artilleri, och Relier antager, att mr B. bar warit med under senare delen af sälttåget. Mr R. ämnar tillbringa en fort tid i Kristiania. Af Förr och Nu har 11:te bäftet utkommit. Af innehälet nämna wi P. I. Scharnff. Hötös före fwarare met ryssarna (mer porträtt); Uv. Tide mand (med twänne illustrationer: Haugianerne och Utwondrarnas afsker); Wir Rit tarhelmekyrkan den 6 nevember (planche); Lijtnektens berättelse af C. G. Starbäck. Longfellew, II. Om björnars framfart norrut skrifwes i en korrespondens till Westerbotten från Sorsele den 7 Ottober: Björnar finnas flere till antalet inom socknen. Under den 10 nästl. September, då lapparne in unnit sig i Ammarnäs kapell (beläget inom denna soden 8 mil owanom kyrkan) för att sira s. k höstböndagen, så behagade Nalle göra pås helsning i aft oc) mening ar gästa i böndernas Öfre Gatus träff derstädes närbelägna sommarsähus. Twänne pigor hade på föndageqwällen i ssymningen begijwit fig till jähusen för att mjölka kökreaturen, men till fin förskrädelse mötte de Nolle mid sähusdörren, hwar från han mid deras ankomst helt makligt lufqde ett siyde från ladugården. Den ena flidan begaf fig hem efter karlar, så fort benen kunde bära henne, under de: den andra mera hieltemodigt stannade qwar på säähus:aket för att observera Nallas röreljer. Nalle, wäl märkande, att han ej mött några hjeltar, gjorde en fringgås ende rörelse oc) kommer åter allt närmare ladugården, från hwals tak den andra Pgan äsfwen försträckt begaf fig Hem. Emellertid ankommo flere karlar, bewäpnade med bössor och spjut, och anstälde jagt efter Nalle, som, slyddad af mörkret och sina goda ben, lydligen undkom. Han har sedermera dödat omkring 10 a 12 får der i trakten. På samma ställe giorde björnen en natt firar före Michaeli påhelsning i ett sårhus, bröt upp dörren samt dödade och åt upp ett lam och jagade de öfriga fårkceaturen till skogen. Medan en gumma i Tjulträsk, ett enstaka, nybygge omkring 314 mil i wester från Ammarnäs eller Cfre Gatuträst en afton under höften war sysselsatt att inne i sähuset fastbinda kreaturen, fom nyss woro intagna från betet, wisade fig wid sähusdörren twänne björnar, en större och en mindre, troligen i affigt att få fig färstt fört, men måste denna gång alstå från sitt tjulffyte te. Sedermera har dock en björn, troligen af jamma fälls ffap, i näsnämnde by brytit fig ned genom taket in i föhjus fet, der han till all lyda endast pånäffade ett lam och en filing, hwilka namirligtwis bleswo ett lätt rof för Nalles glupsthet. på flere andra ställen hafswa äfven björnar wisat sig, hwaribland må nämnas Skansnäs, der åboen om nätterna warit twungen att i stall fodra sina hästar för att slydda dem från björnens rosgixighet, och i Giltjaur samt på ftugå? trakten deremellan och Tire Lomfors har spår efter minst tre Björnar denna höjt warit synl ga. Yågon skada å kreaturen höres ej wara af björnarne föröswad å dessa ställen. För egenhetentens siull må här omnämnas ett äswentyr, för hwi ket en C års gammal lappgubbe Wudwoträc sistlidne höft, jådant gubben det själf berättat, war utsatt. Bub ben hade nämligen begi wit sig till slogen i den lofliga afs sigten att taga näfwer, för hwilket ändamål han endast meds hade en liten knif. Alldeles oförmodat blef han i skogen ansatt af en björn och måste, obewäpnad fom han mar, taga lill flydten, men björnen, snabbare att ipringa, började hinns na gubben, fom toa stydd bakom en björk omkring hwilken en förmiflad kapplöpning, fliftnande karusellåkniog, uppstod emean gubben och björnen, fom, otålig att ej hinna sitt offer, flere gånger flog ramarne omkring björken i assigt att nå fitt offer. Slutligen aflägsnade fig björnen ett litet ftycs fe för att driiwa undan fina båda ungar, Hrilfa äjwen kommit till stället och hwilka af modren drefwos upp i en gran. Under denna manöder af björr honan passade lapps gubben på tillsället och retirerade till en närbelägen förre tall för att hafwa ett säkrare slydd. Här fortsiattes återigen kapplöpningen en stund, då björnen flutligen upphörde med sörföljandet samt begaf fig till fina ungar och lappgubben undslapp helslinnad med blotta försfrädelsen. Wedan efter Michaeli föl härstädes litet snö. oh björnjär gare, ibland hwilka klodaren härstädes B. Åström, hafwa warit i nerkjamhet för att uppipåra och ringa björnarne. Dessa jägare hade funnit och följt spåren efter trenne, en större och 2 mindre; men tömwäderinträffade under denna weda, få att fpåren förirunno och de mäste denna gång upphöra med björnjagten, och björnarne få nu sannolikt i fred och ro slumra den långa wintersömnen. Godt råd för wintern. Det är otroligt hur mycket wärme fom förspilles genom elvning på wanligt sätt, fastän wintern är kall och weden tryr. För ren, fom utan bdögre kostnad mil ba minst fyra eller fem grarer warmare i sitt rum, anwisas följande försaringesätt wid eltningen. Det är ej nytt, men tywärr för litet kändt och benaanatt. Så snart brasan tagit sis, få att elden i fas keluanen är fult liflia, bör man sktmta spjellet så mycket fia göraslåter, utan att rök flår in i vume met och terefter föra till och fult tillsluta ludors na med fitt näppe, få att båre-te och draghålen äro fult tåppta. J stäbet för att spjellet fullt uttraget, lemnar röknången allreles widöppen, blir öppningen i rökgången, om man få förfar, ungefär en fjertedel deraf; d. w. s. seltienearean i rökaången blir i stället för t. ex. 24 tvadrattum entast 5, 6 a 8 lvarrattum o. s. w. Oaktart luckorna ligga till, finnes i kanterna allteles tills räckliat jpelrum för ven luft, fom erfortras för en fatta förbränning. Efter ungefär en timmas förlopp är brafon utbränd och genomkolare; efter en omröring, till wisshet terem att ingen brand är tvar, flår man iaen spiellet alldeles; luften bör wara til hjälp för wissheten att intet oc är