organitionsplan som helst af landtförswaret för otillfrersställande, fom ide sättes i förbindelse med organifationen af wårt kustförswar. Det är för oss en oafwislig nörwänrighet att wara betänkta på ordnandet äfwen af denna del af förswaret. Förmå wi icke hålla fienden från wära kuster, är vet ide större sannolikhet att wi förmå kasta bos nom ur lantet, ifall ban en gäna der fatt fia fast. Hwilken fiende än må anfalla of, blir vet för bonom onektigen mycket lättare att företaga anfallet, då han wet att wi icke ega nögon flotta, sä beskaffad att wi ens funna oroa bans fommunis kationer. Han måfte altid hit traneportera krigsmateriel m. m. för att funna uppebålla fig, bafwa wi då ide någon flotta, få har ban fritt fpels rum för fina operationer i det afseendet. Hafwa wi ett efter wåra förhållanden och tillgångar af passartt kraftigt kustförswar, kan en inträngandes fiendes stållning deremot blifwa ganska wårlig. För att tillämpa denna fots på wåra nuwaranre förhållanden, påftår jag att förswaret till lands fon görae wida mindre omfattande, ifall ett dugs tigt sjöförswar åstarkommes. Ett aott kustför. swar kräfwer företräreswis penningar och ide få mycket folk fom ett godt lanttförswar. För flottan äro redan få stora belopp anslagna att ret med en tillötning af ett eller par millioner ärligen utan twifwel kan lyckas att genom en om: tänksam förwaltnina efter några år hafwa ett betrygaande kustförswar, hwarmed wi kunna boppas att med framgång göra fienden motständ till sjös. Jag ber om ursäkt derför att jar få länae up: tagit kammarens tid, men äfwen jag har ansett det för min pligt, att efter förmåga söka bidraga till ett förtomefritt bedömande af ren stora buf wurfrågan, åstarkommandet af ett fosterlandets betrygnantde förswar. Jnnan jag afstår från or: det, anhåller jag att få beröra ett yttronde, som för några ragar sedan sälldes af en talare på Stockholmsbänken och hwilket jag samma arton läste justerade i Aftonbladet, en omständiahet, fom tyder på att talaren själf welot fästa fönners lig wigt wid detsamma. Hr frih. Gripenstedt bi. bagare då likna denna stora strid mellan twånne hwarandra bekämpere åsigter mid ett spel. Men icke nog dermer, frib. ansåg det lämpliat att läta förstå att detta spel å motständarens sida drefs utan tillbörliga öppenhet. Med anledning af ven. na förebråelse tillåter jag mig säga att frih. Gri pensterts offentliga lif troligen gifwit honom få: bana erfarenheter, att han sannerligen borde mas ra ten siste att ansalla metständarnes motiver; han wet noa att på fri hand utfaftare beffyllningar mycket litet birraga til att reva frågorna och aanffa fällan utöfwa någon werkan på motjtinda: re, såwita de ide äro alt för ömtäliga och för: sagra. Sårana anfall, det är ett wapen, fom, ehwad det anwändes från ftatgråbsbänten, inlins vart i akademisk wältaligbet, eler af andra med större eller mindre skickligbet, jaa för min del all. tid skall söka wrida ur min motständores hand, ide för att rikta det mot hans eget bröst, men för att kasta det lånat bort utom striden. Det är endast i yttersta nöd och vä inga antra wapen finnas, fom ett särant anfallssätt fan urvfättas; til nödwärn oc) om inga andra medel fin: nas att rärta lifwet, då fan måhänba det wara tillätet att anwända en förgiftad tolk; men bet höfwes ide of, fom med öppet vifir trädt in på arenan! Latom oss anwäntra blanka wapen. Måhända skola mi vå få blodiga mårken, men mi tunna tå en gång lemna striden med bibehållen aktning för hwarandra, med obeflädare händer och rent samwete. Jag yrkar wördfamt bifall til utskottets betän: kande i denna punkt. ———— AA 2.w tr EEE