Sundswall d. 28 november. Det gamla Europa företer i närwarande stund en undranswärd anblick. Hwad fom minst anas sker; bet hwarpå alla wänta uteblir. I det fenerrika, triumferande Nordtyskland fe wi ett arbet. samt, förståndigt, allmänt bildadt folk utan fat: nad ja nästan med stolthet böja fia under en Bis: marcks järnoch blorpolitik. Man fan stundom ei wäria fia för den tanken att Tyskland bar sålt fin förstförslorätt för en arynwällina och det är med bäfwan oc betlämdhet man målar för fir be motgångar och tidanden och förödmjukelser, ge nom hwelta Tystland skall upfostras till fribet. Osterrike med sin skarpt söndrade befolkning, tyskar, ungrare, polacker, czecher eic etc., är ett byte jör de mest oberälneliga wintkasi och ett of: fer för sin monarks swagbet och kanske blindhet. Hwad här turfwas är rättwisa raserna imellan. Frankrike har liknats wid ett fartyg med läcku i betten, hwars befäl sysselsätter fia med attlaps pa segeln under tet att själfwa besättningen ej will arbeta. Här stå partiernu ojörsonliga imot bwarandra och de finnas som spå retta olyckliga land Polens öde. Må wi hoppas bättre! England, bördgod börsaristokratiens förlofwade land börjer beswåras af oroliga drömmar. Det är republiken, fom der tommit på tal med fullaste alwar. Underhusmedlemmar förklara fia för repnblik; pressen diskuterar frågan utan mot: wilja och folket — är moget. Ett annat spöke år J ternationale, fom öfwer alt utbreder fia ech blomstrar i England, i Spanien, i Grekland, i Jtaltien met flere länder. Arbetarne sluta sia alt fastare tilsammans och be mäktige bäfwa. Ack, at arbetarnes oerhörda gemensamma siyrka aldrig måtte tjäna annat än