vFörlåt ett ögonblicks förvillelse, ädle förorättade man! utbrast hon, höjande mot honom ett par spräckliga tårfyllda ögon — Fjoörlåt, och tro att jag verkligen genom denna underbara händelse är botad för hela mitt lif.? Om jag trodde det, svarade majoren godmodigt, skulle jag verkligen vara hvad ni nyss så artigt benämnde mig: ett gammalt nöt. Men med all aktning för er siareblick, tror jag ändå att ni denna gången misstagit er, och som jag förmodar, eller rättare sagt: som jag äfven sjelf hört, att ni är mätt på landtlifvets behag, stå mina hästar när som hälst till er disposition för en liten stadsresa. Och du, barn!? fortfor gubben, vändande sig till den ej mindre öfverraskade Eva, ?kan och vill du förljufva en gammal mans dagar, tror jag mig känna dig nog för att tillbjuda dig en dotters plats vid detta hjerta. Din oegennytta och dina rena tänkesätt ha rekommenderat dig! — kom i mina armar! Lycklig af att veta sig kunna bereda en ädel mans glädje och trefnad, sjönk Eva i majorens famn, under det Egeria, full af raseri, störtade ut, inom sig förbannande den stund, då majorens hörselorganer återkommo i sitt fordna skick. ?Seså, Gudskelof, utbrast majoren, tryckande faderskyssen på sin nya dotters panna: vnu slipper jag hädanefter att undra hvilkendera af mina båda slägtingar jag skall föredraga — jag har gjort mitt val, Lea.