gan den 2 oktober. (Forts. från n:o 136.) Boftad på hemmanets arund. Denna bestämmelse utgjorde den egentliga karaktären uti vet af Karl XI ordnade indelningswerket och är ännu ett af grundwilferen för detsamma. Det är fom bofost man soldaten beredes tillfälle att skaffa fia familjelifwets förrelar, att blifwa en nyttia och idog medborgare, och det är just hårigenom ins delningswerket erhållit och bibehållit få stor bety: delse i sosialt hänseende. Någon eftergift härut innan torde derför ide böra ega rum, undanta: gandes twänne fall, då solraten, fåfom hr krigsministern uttrycker fia i nästföljande punkt, an: tingen, såsom oaift eher själf egare af någon hem: mansdel ide behöfwer boftaren. Såwidt jag förstår dessa ord, innebära de ett bestämdt och tydligt uttalande, att bostaden är just själfwa Aruns den för indelningswerket, den owilkorliga regeln fom måste tillämpas, såwidt indelningewerket skall anses blifwa fortfarande bestående och att från denna regel ide böra få finnas flere än twänne undantag, det ena om foldaten är oaift, det an: dra om ban själf är hemmansägare. Samma pag. litet längre ned yttras i afseende på lönen: Benna torde ide böra i penningar bestämmas, utan, då soldatens underhåll är ett jorden åliagande beswär, synes och lämpligast att han med jorten8 alster cflönas och att denna lön utaår uti en altid tillfinnandes, för alla lika betväm och i andra waror omsättlia persedel, nemligen spanmål. Att pöra detta till det normala för: hållandet och såletes lemna en bestämd föreskrift derom, är så mycket lämpligare, som det i wissa orter med långwäga kommunikationer torde wara vent af en nörwändiahet att soldaten undfåär fin aflöning in natura — —. Lönens bestämmande i spanmål war såleres enliat kriasministerns här uttalade äsigt, owilkorligen regeln Siran 42 i samma memorial står: Förnämsta och största felet i nuwarande rekryterinassättet wid indelta armn är twifwelsutan att söka i de refryterinagskyldiges rättigbet att, med iakttaaande af blott wissa stargade wilkor för rekryternas längd, ål: der, frejd och helsotillstånd, själfwa anskaffa och utan befälets inblandning antaga de rekryter, fom befälet sedan har fia ålaart att underwisa och bil: da till det allmännas tsänst. Det liver intet twifmel att ju ide ändamålet fåmerelft upoffras för det egna intresset och att en i någon wiss riktning för hemmanet behöflig arbetskraft mera än de erforderliga egenskaperna blifwer mid malet af re. kryt bestämmande. Och i slutet på följande fis da: Daftadt jag således anser rekryteringens ombesörjante i främsta rummet tillkomma befälet, will jag dock ide att vrufts och rotebhållare skall funna ohörd eller emot fin wilia påtwingas en rekryt, emot hwilken ban anser fia eaa grundade skäl till anmärkning. Rust eller retehållaren bör fastbällre lemnas tillfälle att emot en föreslagen rekryt framställa sina anmärkningar och få dem i bittils stadaad orrnina pröfwade samt äfwen ber dessa anmärkningar finnas arundade, funna förs wägra rekrytens gorkännande. J afseende å rekroteringen framhålles sålunda bär såsom reael, att ben bör ske genom befälet och tilkomma den rekryteringsskyldige endast i det fall att han, såsom ordalagen i ben följande punf: ten Ida; Förfaftar de wilkor staten förutsätter för sitt erbjurande af lindring af roteringa8eller ruftnina8befwäret, vå hr krigsministern anser det med rättwisa oc billighet öfwerensstämmande att han utan något bidraa af staten till legan eller solratens aflönande själf anskaffar rekryten. J det förslag till landtförswarets ordnande, som br statsråret och schefen för landtförfrargdepar: tementet till senaste riksdagen aflemnade, förefom: mer, såwitt jag kunnat finna, ej något nytt i afseende på rekryteringen. J det nu framlagda förflaaet äro teremot de åsiater, hr krigsministern 1868 hyste, de hållpunkter han då intoa, såwidt jaa fan fe, fullkomliat öfweraifna. Betraktar man innehållet af 2:dra H af (Förslaget till förord ning angående förändrare bestämmelser i fråga