Sundsmall d. 25 november. Fet för rilsdagaman. Den 29 fiftt. oktober onstältes en folation för riteragemon HB. Tjernc lund. Sobjurare noro nåstaifwaren Starin på Näsct, Lars Olof Cllundai Roelanrebacke, Krias. bv, Håssjö, Swarjwarböle, Ayla, m. fl. byemän. Starin öppnare ten festliga hyhningen med ett warmt tal, deri han ultrockte fin tacksamhet få wål till Tierniund fom oc till alla med honom liktärfande, för vet ban bidragit till att fon.l. mas:is propesition mid sistlitne urtima rikåt ag blef asslagen, m. m., reri alla inståmte. Dernäst yt: trode sia Eklund, att ätet synes fom ret började dagas, att felfet nu mer än förut började inse att bet ide tuger längre lägaa armarne i kors och wänta på bättre tirer och att representationen på setnare titen bar lyssnat till felkets: gif att, få bwar och en festerlantowän war densamma myc fen tack skyltig, samt att ban hoppas tet folket håranefter mer än förut wid ritstagsmannawal fer fig wäl före och entaft lamnarte fina röster åt sådane män fem wore för jemlithet och framåtskritante, och att ban för fin del önskore att Tjern. lund wid nästa wal blefwe äterwalt, deti alla in: stämde. En annan förswarsfråga, än den fom nu en tid uptagit statsmatternas omtanka, upställes of Göteborns handelstirning, fom derom uttalar följan: te märkliga ord: Nåact fria mellan Eurepas stater är, menftligt att döma, ide att frukta, hwarlen för det när: warande eller ens för den närmafte framtiden. Men teremot star ett annat krig ganska hotande för dörren, och det är friget metan samhållsllasserna, mellan fattigtemen och rikedomen. Och ret frinet forrrar och silt förswarswäsen. ten hwari beftår detta? Det är dagens stera och mest brinnande fråga? Huru bar man kemmit till tetta krig? Orsakerna funna wara flera, men ret låter fig åätt bemisa, att ben första och bufwurfakliga arun: ren liager i det bewäpnngstillständ, hwari Europas alla länder feron många år befunnit fia, och )warigenom ben normala utwedtinsen ofret fred: ida arbetet blifwit på mångfalt igt fött störd. Öfantliaa belepp af arbatsfrafter hafwa bunritg ett tillstänt at dels ofruttbar anwänrniny, tels )emeraliserante sysslelögnhet, underhållna på te protuktivt arbetandes bekestnar. Det onaturliga tihstäntet bar framkoljat ett ouphörligt öehof af latolän, hwarigenom förmögenhetens naturliga ördelning blifwit rubbat, i det kolessala rifedor nar samlats på nägra få spekulanters händer, rå jamma gåna tet bäraf upkomna börsfpelet wändt )äg och fora kapitaler från tet produktiva för: värfwet bwarmed arbetskrafter syoselsättas, till n spekulation, fom i ssälfwa werket innebär just et, fom man förebrår temmunismen, att witja vinna rikedom och ett belvämt tij utan att arbeta. Missförhållandena hafwa fört förwända begrepp m fapitalet och arbetet, hwilla man börjat be ralta såsom fiender, under vet att båda äro bwarintras lijswilkor; flogan, knot, bitterhet, afund, )at — hafwa blifwit rådande passioner å ren na sitan, under ret niutnin elvstnart, fåjänga och goism wunnit altmer instea ä ten andra. Och It detta, te efonomiska få wäl fom de moraliska räftsären, funna hänföras till bewäpninngtilfiåns et — till re stående ormserna, säsom til sin )ufwudsakliaa och yttersta arund. Kriget får för törren — talet härom och wartingen härför funna ej länare tillbakawisas få om en tom hotelse, ty saken är nu merEiabet. Men förswarswåjendet häremot? Nya fån: e orimger; ökad polig. förbur mot det ena eller ndra sälskapet, konfiskation af farliaa skrifter — vanmäktiaga och derför fåwiiska försökl. Ty hwem iv ret wäl, fom håller wapnen eller battongen i in hand? : Det endo tudliga medlet är undanrödjandet af