Norrländska Korrespondenten – 21 november 1871, sida 2

Predikokritik. För några år tillbaka började Aftonbladet fritiskt behandla några af de predikningar som böllos i hufwudstaden och ehuru med långa mellanrum ha fedan tess flere hufwudstadens pririkanter af nämnde tidning blifwit tagne för hufwudet. På sista titen bar det warit katolsk apresten, som blifwit illa åtgången för sina försök att inprägla i fina åhörare doamen om påfwens ofelbarbet. Äfwen i landsorten torde någon enda gång ba föres kommit åtminstone en ansats till granskning af hwad från prerikstolarne förfunnag. J sitt sista onsragsnummer har Hernöfandsposten eganat fin upmärksamhet åt några wilfelerande framstållningar angående menniffang plins ter inom det jorriska somfundet, gjorre af I. A. I. Sundelin i den prerikan han sönragen den 12 dt:s höll i stadens domkyrka öfwer texten: Gifwer kejsarenom tet kejsarenom tillhörer. Hernösandspesten fom loswar att återkomma till predikantens framställning om bwem fom är att anse fom rätt öfmerbet, ytrar fig sålunda: vSmwad wi i afseende på fårana frånors be haurling från predikstolen mer än en gång funs nit betänkligt, beftår deri, att Den Heliaa Skrift lägges till uteslutande arund för framställningen, med förbiseende af de stora och genomaripance förändringar, hwilka samfuntet i i alla riftningar undergått seran ben tid, då den gudomlige mäjtaren och bang apostlar wandrade här på jorden. Efter wårt förmenande brukar man skriften orätt, om man will aöra alla dess förmaningar i affeens de på menniskornas sammanlefnad gållande för alla tider och folk. Klart är, att wissa tirsoch samfundsförhållanten nörga menniskor att i fitt