Fattigdom är ide fruktanswärd. Fattigdom är ej att rädas för: ide få, som slulle wi onödigtwis böra åtnöjas med henne och hafwa Henne gvar, u tan få, att wi med stark wilja, förnuft och arbete lätteligen funna öfwerwinna henne; derföre är hon ide farlig. Swerige är ett härdt och fattigt land; och mi äro fmens skar. Sålunda är of, mera än anom, det behoswet gifwet att bruta en stark wilja, förnuft och arbete till öfroerminz nande af fattigdom ibland oss. Och fådant är en lek, full af ära. Det skola wi i sanning weta, att oss wäntar ingen hielp, utan mi måste hielda oss sjelfwa och hwarandra inbördes. Wi bo i ett afsides lund; men Gud är med of. Du är den högsta ära oh lyda för en menniska att hon, oberoende af hwarje annan utom Gud, kan stä på fig Nell och af fig fan BHeamta all den Hjelp, hon för lifwet dbbi — wer. Dertill fodras dessa tre: 1) att hon besitter full slicklighet till någon tjenst eller yrke, 2) att Hon har en stark wilja att bruka fin fridlighet, samt 3) att hou medelst flitigt arbete sätter denna fin skidlighet i werket. Intet bättre arf funna föräldrar gifwa fina barn, än att de uppfostra vd) lära dem en stor ffidlighet till något andligt eller lekamligt yrke samt mana dem att med kraftig håg och milla bruka det de lärt fig, uti ett idogt, trefligt oh gladt arbete, Alla andra skatter, fom barn kunna befomma af fina för äldrar, äro ringa emot dessa. Ty allt, som är utom mennistan sjelf, fan hon mista: penningarne funna förloras, och od) godfet tagas bort; men stidligheten och wiljan att den bruka fon ingen beröfwa mennissan allenast hon sjelf sätter sitt goda deruti och wårdar sig derom. Derföre skall hon ock få ej anse någon jordist skatt högre än detta, och Hålla ingen ing ärosullare än arbetet. Så slall odså den Hjelp, wi äro slyldige att giswa andra, mest bestå uti art skaffa dem medel till att funna förmånligt anwända deras skidlighet, eler lära dem en sådan, om de ingen ega. Blott gamle, irymplingar eller orkeslöse böra mi hiea utan att mana dem till arbetes ty deras dag lutar till afton, och de skola hafwa fred och ro på qwällen utan widare kamp. Detsamma önska wi oss sjelswe i wår ålderdom eller sjukdom. Så tillhör det oss att wara barmhertige, medan wi nogot förmå, att wi må njuta nåd, då wåra egna krafter tyna. Men lättinaen och oduglingen må roi ide understödja, med mindre han wänder sig ijrån sitt föraktliga wäsende och bättz rar. fig. ära är den oklokheten awar hos någre, att anse menniskan hafwa märde och wara örnäm, blott i den händelsen