J Nerikes Allehanda läses följande insända upp: sats. Huru bekymmersamt är det icke för en fattig student! Den i Swerige på senare tider få inrotade ides en, att alla s. f. bättre mans barn böra, utom den bildning, som numera meddelas i follskolorua, er: hålla högre bildning mid elementarlärowerten. har åt många af mwärt lands föner beredt mera sorg än glädje. Föräldrar i knappa omständigheter fe den och den sätta fina barn i fota och städa med sorgena blickar ned på fin lille fon, hwars leffamrater just nu begifwit fig till storstolan, lör att fnart blifwa -studenter. De fattiga föräldrarne anstränga fig då till det yttersta; gossen instriswes i läroweriet oc) går der är etter år, under det att föräldrarne draga tostna dernas alt tyngre och tyngre börda. Snart är han uppe i skotans högre klasser; hwem will då sluta inan den efterlängtade hwita mös: fan är eröfrad? Atltså fortsättes; studentexamen tages och i stundens glädjeyrsel märkes ej, huru or banad stigen ärjatt betrada för den — fattige fiudenten. Men har man wäl fofwit bort gladjerur fet och börjar noggrannare reflettera öswer fin tyd: liga ställning och fin ljusa framtid, torde bada bes finnas wara alt utom afundswårda.. Den ena framtidsplanen efter den andra målte öfwergifwas; medel safnas till dess utförande, och inom tort har man för fig målat alt i mörlaj lärger — den wir ta mössan förmår ide längre hålla synwillan wi9 magt. Godwilligt inftämmer man ide widare uti: Sjungom sindentens lyckliga dag! Emellertid mår fte man något taga fig till, men hwad? Naturligt wis fortsätta fina studier mid untverfitet; — en lycklig ide, men högst swäår, om ej omöjlig att för: werlliga. Kostnaderna ör lifsuppehälle i univerfi tetsstäderna äro wanligen långt drrgare, än i de andra städerna. Har man nu med möda anskaffat medel hittills, då utgifterna woro mindre, få finnes föga hopp att sedermera kunna b strida större! Men inwänder någon, öfwergif då itudierna och wälj en annan bana. Godt! Låtom of då traffa åstad och pröfwa mår lycka! (Wi gömma nu icke det bästa till sist, orsaten inses lätt.) Om man då först söler inträde mid ett bruf, få är möjligt, att man erbjudes en plats på kontoret, der man utom skrifweri trakteras med skinneri, enär man får betala sitt arbete med 4 till 500 rdr om året. Således äfwen åt det hållet — dryga utgifter. Att blifwa handtwerkare är något font! Dock — det är ej ännu slut på alla resurser: Man tan biifwa grofarbetare, taga tjänst såsom dräng hos en bonde, Nåja! Men bonden luras ej få lätt nu för tiden; han kunde t. ex. filosofera litet öfwer saken och i haft sammansätta följande lilla mwälljus dande harang: 7Hwa ffa ja mä en tocken där en te, inte fon han arbetä någe, söm inte ha gjort för twå flyfmer nyttä i oll fin dar, Ja wågär på, ban gör inte ffål för föa! Wackra utsigter för framtiden, förorfafade af ffefwa åsigter om och dåliga insigter uti nutidens för: hållanden — Så resonerar jag, fom nu sjelj är i denna brydsamma belägenhet, och uttalar derföre det råd: VWänj din tropp wid arbete, sätt handen till plogen, inan trägna studier förswagat dina kroppskrafter: —U1. Fattigdom är ide fruktanswärd. Fattigdom är ej att rädas för: ide få, som ffulle wi onödigtwis böra åtnöjas med henne och hafwa henne qwar, u? tan få, att wi med stark wilja, förnuft och arbete lätteligen funna g;A;:aa penne. derförs är han ice farliga.