28 i tet sednaste underd. memorialet betråffande wärfningspenningarna eller legomerlen, meningen synes wara den, att den indelta soldaten skall för: blifwa uti tjänst i 20 år — men äfwen om hang tlänstetid, såsom faart är, skulle komma att bes nränsas til 15 är, förekommer teck härwir, att tet är ett af erfarne fackmän erkändt förbållante att soltaten aldrig upnår större Ficklighet, än ten han förwärfwat efter de fem första årens öfning; samt att således, om ban äntock öfwas fortfarans te under 10 år tertill, en tylik anortning ide länter honom till någon synnerlig nytta, men deremot föranleder, att staten under 10 år måste utan alt äntamål bekosta högst betydliga utaifter för öfning of soltater, fom retan äro fullt friad dugliga. Om folvaten teremot afskedas efter fem årg tjänftaöring och terefter ingår i frisgrefer: ven, flule man i farans stunt eaa tillgång till tre stritbara män, hwilka blifwit krigebildare på tidelängo och emot samma fostnad från statens five, fom vet fal. förslaget tager i anspråk för utbildningen uf endast en sådan. Di vv detta k. m:ts förslag är arundadt på indelningswerkets bibehållande för al framtir, skulle de talanre skäl, jeg reran anfört för olämp: linheen af denna grundwal för en förundrad och titsenlig oraanifation af landtförswaret twifwelsutan funna wara tillräckliga för att motivera mitt yrkande om afslag å den fal. propositionen i bensna tel. Men jag skall ej inffränta mia härtill. Jag anhauer att äjwen få framställa några vt terligare anmärkningar mot sjelfwa oraanijationgplanen i dess helhet; anmärkningar, hwilka, derest ve ide finnas obefogade, måhända funna bidraaa till en klarare ech framför alt mera allmän insikt derom, att den nu ifrågastälda härordningen wäl tål mid betytliga jämkningar, innan den af representationen fan gedkännas och antagas. Jag tillåter mig i sårant bånseente till en början åberopa hwad jaa mid sistlirne rilsdag reran erinrat, att enligt nämnta plan öfningstiden för bewäringen blir abteles för fort. Särskiltt lir ger härutinnan för mig en betänkligbet i ten par rograf af den föreslaana nya märnepliatslaaen, genom hwilken öfningetiden är bestämd till höast 82 tagar. Der finnes alltså intet minimum fastställdt för tessa öfningar. I den nuwarande bewäringelagen finnes, fåfom mi weta, ingenting alls förskrifwet ongående öfningstidens längd, utan är denna berocrnre på öfwerenskommelse med ftatdmakterna om det anslag, fom för hwarje är må anwändas till tetta ändamål. Här i i den nya lapen står emelertid, på vet fött jag nyss autyrde, endast intagen maximibestämmelsen af böpft 82 taaar, hwaraf wäl fon följa, att tiden för bewäringsöfninaarna kan blifwa betyrliat fortare än 82 dagar. Men äfwen om den blir fullt 82 dar gar, synes det mig föga troligt, att en armk — (och meningen är ju att bewäringen skall utgöra fielfwa hufwurstyrkun) — hwilken envaft erhåller 82 vasxarg öfnina, fan wara betryagande och bup: tig för wårt förswar. Endaft i ett fall är den af Kongl. Maj:t nu föreslagna bewäringslagen bättre ån den nuwarande, nemligen deri, att friköp och lega blifwit borttagna. Wirare föresaller vet mia sannolikt, att det stora antal bewäringsynglingar, som enligt det konal. förslaget, hwarje år strömma till fanorna, kommer att blifwa talrikare än behofwet kräfwer och wi förmå att i längden tibräckligen öfwa. Om jag jemför förhållandet i detta hänseende inom Norr: tyska förbundet och tibser, huru många af de märs nepligtige, fom der årligen uttoaag, finner sag, att för året 1870—1871 inalles 0,29 prosent af hela befolkninaen, under ret att deremot, i enlighet med Kongl M:ts förewaronde förslag, 0.50: ever half prosent af landets befolkning, skall för hwarje år uttagas till wapentjenst. Beräknad efter den nord tysta kriasförfattningen blefwe ten styrka, jom skulle bär i Swerige årligen enrolleras, 11,000 man i stället för 19 a 20.000 man, hwartill mår första bewäringsklass wauligen uppgär. Jaa öfweragår vu till en annan anmärkning. — Jemlikt den nya bewärinaslagens 13:de 8 skall be wäringemanskapet wara fördelart på stamtruppen sålunda, att ungefärligen samma antal bewärings. skylrige anslås till hwarje kompani eller skvadron. Det förefaller, som skulle detta stadgande wara omöjligt att aenomföra i wissardelar af landet inom hwilta — såsom i beraslagen och förre delen af kustlandet — någon stomtrupp icke är förlaand samt swårt att tillämpa i andra landsdelar, der mifförhållandet mellan befolkningens och till följd deraf bewäringaynglinagarnas antal å ena sidan och den indelta truppens å andra fidan är stort. J detta afseende äro olikbeterna särdeles stora. J Upland finnes sålunda 1 stamseltat på 75 inne wanare och i Westernorrland 1 på 260 innewånare. Det år tlart att i ena fallet skall uppstå öfwerskett på erforderlig stamtrupp och i det anz tra stor brift teraf. Wisserligen låter det fia göra — ret är vifwet — att jemna missförhål landet genom förflyttnina i öfninasställena, såsom förslaget äfwen antyder, men i trakter, ter afftånten äro noa lånaa,. lärer det dock ei funna fe ut.