Till en början antekna tvi, hurusom br B. funs nit rvåtlisaft att stämma ner tonen ganska betyde ligt och att läånga Sort åtminftone något af det öfwermod och den retligbet, fom få oförvelattigt utse märkte bang första ganmäle. Att hr B. med friskt minne of den jörargelse wi wäckt bod wåra mots ståntare och af de kännbara nederlag fom under detta år tem tillfogats, ej fer Norrl. Korresp. med blida ögen är kanske cundwitliat; men att ban, ej nöjd med de twå, tre små buga han ej kunnat till boka bålla, på ett ställe utbrister: Wore iag en kraftfull man, bare Ni sannolikt i mår strid blifwit illa tilltygat! Or B. tolar om, att wi förs fatt honom i en tinkia ställning; men kinkigare bar han utan twifwel själf stält vet för fia Aer nom nyssanförda, twetydiaa uttrande! Tv, antins gen tänter ban rerwid på fysisk (kroppelia) kraft och tå innebära bang ord en botelse om ftryt, hwarifrän under denna förutfättring endast hang brist på kraft rädvat oss. Eller också syftar han dermed på andliga krafter, exempelwis en klar och slarp tankekraft, for dialektisk syndighet, fast wil: jetraft o. s. w. och vå stulle hang ord afspegla en djup fora öfwer att hans krafter, allatillsammans eller hwar för sig, ej räckt till att itla tiltyaa of. J sannina, en beklaganewärd ech kinkig siällnina för en hwar som gifwit sia i strid men mest för cen fom rå förhand agifwit sia fjälj eller andra löftet att iUla tiltyga fin motståndare. Hwod nu mivare angår de bära f k. alädjefe: sterna, bar br B:s mystiske jaaresman börjat finna det altför simpelt att ba lvyssnat utifrån sörstugan och ändrar derför sasom här ofwan fyr neg fin upaift i denna punkt. Helt naturliat bar tenna osäkerhet rubbat br B:s tillit til bonom och faregmannen bar derför, kännande behofwet att ätminstone försöla återwinna förtroendet, me: fat tapligen intyaa, att Korrefpondenteng revaf: tör — met stork stämma (fer man på!) — aladt fin åt att ba rärt på en reftor! Detta är ju entast ett löjliat försök, ty mid minsta ejtertante inses att sätant lagligt intygonde är fullkomliat omöiligt, helst gent imot wårt förnekante och treras fom närworo. Det ligaer als ide i wårt lynne att jörbäfwa ess, eller att för enstild vel tillskrijwa oss någon seger och i wår bjärna her aldtrig funnits plats för tanten på någon wår persenliga triumf; umen wi ba glatt ess och alärja oss fortfarande öfwer den triumf fom br B:s motfiåndare wunno wid sista rilsraggmannamalet od) terwir be, fom länge war rit allenastyrande i fombälet fingo bita i gräset för per capita rösträtten! Att renna glärje sökt fis uttryck i de of hr B. citatienstecken oms gifna orralan år imellertit falstt. Hr B. tyder att wåra ord warit något mustiga; om få är kommer det fia troligen deraf, att wi aifwa hwar sak sitt rätta namn: såletes falla wi fortfarante lyssnande föraltligt, lögn uselt o s. w Ett våliat handlingssätt skall aldrig of oss få ett wackert namn. Höngeligen tacksamma för hr B:s gora tanke om mår stämmas styrka wåt ja wi till br B:s egen rätts: fängsla, om likwäl den fan Åt en enffild codlation gifwa offentlighet i samma mening fom en midtyftia skildrina i Sundsw. Posten och telegrammer ej blott till någon titnina utan till Poftoc In: rikes Tirningar, till Aftonblarvet och til Dagligt Allehanda. Ställ, br B., denna fråga till Ert sunta förstånd och afgör den utan hänsyn till nu föreliagande särskilra fall. J antra delen af genmålet wänder fia dess för: fattare imot tilvitelfer, dem han beskyller of att ba framkastat imot härwaranke skolas rektor. Huru ban kunnat finna nåara sådana i wårförra replik är oss platt eförklarliat, helst förf., om nå: gon, borte funna läsa rätt innantill. Om hr B. will wara ärlig, skall han själf nödgas erkänna att wi intet vet ringaste omröme uttalat om ffotan mare fia till dess förmån eller till vefs nadret; wi ha endast omtalat att flera personer föft före må ess att ta i tu med skolan, fom enligt deras utsago under en flapp och lifailtia reltors styrelse fjunfit. Will hr B. weta hwarför wi iust androgo detta, stå wi gerna till hans tjänst. Jmellertid gå sålunda br B:s småförsmärliga ut: ajutelser imot korresp. oss aldeles förbi ech drabba dem br B minst anar. Fulkomligt obefogade äro od br B:s många upmaninaar till oss att helsa wära sagesmän, dem wi kallat betydande och wigtige herrar och män. Det bär mycket bättre till för hr B. att själf framföra sina önskningar till desse mån, fom ban träffar oftare än mi och hwilka tilhöra hans wänner. Det war näml. i närwaro af numera aflidne bokhandlaren P G. Jansson som sagre upmaningar fullt offentligt ståldes till oss och wi betwifla icke att ju till en början hr Gust. Wessblad eller br E. Jonsson skola wara willige att tillhanda gå hr B med önskade uplysningar. Småleente, emedan wi sågo afsigterna, förklarade wi till en början att wi ej mille gå br Janssen i förwåg utan åäfwen låta hans tidning påpeka något af det myckna ruttna som i wårt samhälle funnits och fins; hwarjämte wi uttalade wår åsiat, att denna skola hwarken