fortfor ännu att stiga nar posten algid. Meddelanden från allmänheten. Till Redaktionen af Norrl. Korrespondenten. Anhålles om införande eder tidning af följande Genmäle: Atskilliga gånger har Mi, br redaktör, funnit lämpligt att i ever titning uttala mer eller mins dre grawerande anmärfningar emot mig. Så Iedz samt ret än är att sålunda weta mia hafwa fal lit i onåd inför Er, har jag likwål ämnat med tystnad bära denna otur, tilldess jaa uti eter tid: ning för sistl. lörvag fann, att jag iemmäl ådra: git mig evert klander för sörsumlighet i fullaö: randet af mina pligter jäsom Starsfulmäktiaes ordförante. Denna försumlighet skulle hafwa be stått deri, att jag ejz underrättat Eder om Stars: fullmäktiaes sista fammanträrve och äfwen någons nana tillförene uraktlåtit vetfamma. J anlerning bäraf beder jag få erinra, dels att Ri altrig af mig begärt att erhålla uppaift om tessa sammanträten tels att gällande Kommunals tag ide ens föreskrifwer, att fåran uppaift skall i ticningar eller annorleveg offentligen kungöras. Sålunda bar jaa härutinnan i sjelfwa werket ajort mer än jag är pliatia att aöra, enär jag städse såtit i stadens begge tidningar införa annons härom, fåmirt titen sådant medgifwit. Wid sista stadsf.-sammanträdet skedre vet ej i ever tidning — af det ffäl, att, ehuru kallelselistan utfärrades på onsetags efrermirrag, jag likwål mar dels af ett sammanträte i flickskolan dels af tjenfteoch antra göromål förbindrad att ombesörja införandet af annonsen i tidningarne förr än middagstiden på thorstagen. Till det bur, med hwilket jag då til Sundew.Pposten afsände annonsen yttrade jag: bet är vu för sent att få den infört i Norrl. Korrefpondenten, fom antagligen snart är järdiar tryckt för dagen. J hänkdelse Ni, säsom Ni såger, nånonaåna förut gått miste om likartad uppaift från mia, så torde anlerningen tertill hafwa warit af enahanda art fom ben nu anförda. På tet jaa emellertid hädanefter må undgå edert klander — åtminftone i denna angelägenhet tar iag mia friheten framstålla ett förslag. Det är Eder troligen bekant, att vadswaktmästaren härstätes mot godtyörelse åtagit fia att aå med fal: telfen till Stadefullmäktige. Til dessa eger jag sålunda sända honom, men ide till andra, fom möjligen önska fe listan. Skulle ide Ni, br re: daktör, wilja hafwa gorheten att en gång för alla sjelf widtala denne Waktmåstare, att då han i ala fal passerar eder törr få nära, att Ni, såsom Ni uppaifwer, stundom träffar på honom, på in til Eder med listan, på hwilken båre tiden för fammanträdet och ala anmälda ärenten sinnas upptagna . Under förutsättning, att Ni gillar detta förslag, förklarar jag härmet att, få länae jaa är ordfö rande, jag ide widare drager förfora derom, att nu omförmålda uppgifter komma Er tillhanda. Ogillar Ni det äter, få hemståäller jag, om ide Mubammed ffule wilja gå till berget, då berget ide aår till Mubammed. En annan swår fynd lär jag äfwen hafwa be: aått deri, att jag deltog i d. s. k. Ministerfesten, till hwars klandrande Ni icke allenast uppbjudit er egen författaretalang utan äfwen sorafälligt samlat, hwad erra politiska trosbröder (i Söderhamn oc) annorstädes) härom producerat. Guns stige br redattör, war ide få sträng. Ni år sjelf en man, som icke så litet begagnar Er af den fria yftranderätten; tillåt jemwäl andra att göra det. Äfwen Ni har öfwer den lyckliga utgången af en politisk fråga jublat ech tömt glädjepolen. Mins Ni ide, huruledes Ni efter sista riksdags: mannawalet härstädes hos samme hr Kahn, der den omordade ministerjesten egde rum, sjelf så högljudt, att personer fom gingo genom förftugan hörde det (en af dem har sjelf få berättat). inför de samlade utbasunade eder hjertans fröjd deröfwer, att den tirpunkt ändtligen kommit, då i wårt land den simple arbetaren kunde rå på Grossören, Hanttwerfaren rå på millionären, en tidningsskrifware rå på en Rektor o. s. w. Jaja, nog war detta trefligt oh utgjorde en giltig an: ledning till en glädjefest. Också har ingen FElandrat den, Skrulle ide då jemwäl Mi, hr redat: tör, unna andra att uttryda sin tillfredsställelse öfwer en uteblifwen möjlia rubbning i riksdagens jemna utgång, om ock detta till äfwentyrs är en mindre wiatig sak än ett riksdagsmannawal i DAUO112